Ondskan

Inte är det lätt att vara människa idag. Hur kan man förbli oberörd av alla illdåd som sker överallt, i stor eller liten skala. Jag tror inte att det gör oss gott att vi får veta "allt", men det finns nog ingen återvändo med dagens teknik.
Så fort ondskan far fram spekuleras det förstås om orsaker. Är det någon radikaliserad islamist som blivit utnyttjad? Är det kanske någon som hatar homosexuella? Djur behandlas illa av djurhatare. Sinnessjukdom kan vara en förklaring till det mesta. Och tänk om någon älskar sin före detta så högt, att man är tvungen att avsluta allas liv då förhållandet tar slut. Eller kan det vara någon som prioriterar sitt land, sin religion, sin familj och sina principer till den grad att han måste ta till massmord.
Jag har gett upp alla förklaringar. Den enda gemensamma nämnaren till dessa människor är, att de endast har fokus på sig själva. Och de hatar sig själva djupt från sina hjärtan.
Kahlil Gibran skriver i Profeten, om gott och ont:
"Om det goda hos er kan jag tala, men inte om det onda.
Ty vad är det onda annat än det goda, plågat av sin egen hunger och törst?
Sannerligen: När det goda hungrar söker det föda även i mörka grottor, och när det törstar dricker det även av skämt vatten."
Således är ondska existentiellt blott det icke-goda, tomhet, skriande brist på livet självt.
Med Andre Brinks ord: "Ty ingenting är en människa så rädd för som den tomma punkten hos sig själv. För den skull är han beredd att döda."
 
 
Om vi nu helt bortser från rädslan att någonting kan hända även mig, eller dessvärre mina nära och kära, och räknar med att det är osannolikt. Är det då möjligt för mig att vara riktigt glad trots att jag vet att så mycket ont pågår runt omkring mig just idag?
Är det en lösning att blunda (nästan, eftersom att tänka på det är outhärdligt) för allt det onda och koncentrera sig på det goda. Kämpa konkret på det godas sida. Och tänka på att det onda hörs och syns mera än det goda. Och att om man blir för deppad så har det onda nästan vunnit. Och att det finns en annan verklighet där bara det goda existerar.
 
 
 
 

Feel bad-bok

Jag har inte läst Jonas Hassen Khemiri förut men då boken Allt jag inte minns vann 2015 Augustipriset och prisades överallt så tänkte jag att det var dags.
Boken sätter fingret på hur vi alla till synes består av skärvor- olika människor kan ha olika uppfattningar (helt motsatta) och lägga fokus på helt olika saker om hur en människa är och vad som egentligen hände. Vad är sanningen? Någonstans djupt inne finns den, men vem förmår fånga den- ingen människa i alla fall.
 
 
Boken handlar om en kille som kör av vägen och dör. Det är mycket möjligt att han gjorde det med avsikt. Författaren intervjuar människor i hans närmaste krets för att få reda på vad som egentligen hände och att skapa en bild om killens personlighet.
Jag har någon gång tänkt göra liknande research om min bästa vän, som ju tog livet av sig. Det har dock stannat på tankens nivå, eftersom jag inte har någon självklar människa att intervjua, och eftersom jag med tiden har gjort en egen syntes av det inträffade som jag kan och vill leva med. Hellre hade jag skrivit en bok om min bästa vän när hon fortfarande var sig själv, men då måste jag mest intervjua mig själv, eftersom jag anser att jag kände henne allra bäst.
Det är inte lätt att vara en människa. Oavsett hur stor kärlek och hur stark vänskap man har med varandra så kommer det jordiska emellan. Det beskriver den här boken riktigt bra.
Men. Huvudpersonerna rör sig i idealistiska vänsterkretsar, allt går snett och alla blir offer. Jag blir bara förtvivlad när jag läser.
Boken gjorde mig inte engagerad eller glad. Den var inte dålig men jag fick inte belöning i form av nya insikter eller berikat känsloliv, mot allt det negativa måendet som den väckte hos mig.

En bok i min smak

Återigen sträckläsning!
Martina Haags bok Det är något som inte stämmer bygger tydligen på hennes egna färska erfarenheter av skilsmässa, eller snarare att plötsligt ha blivit lämnad av sin man efter ett långvarigt förhållande, eftersom han har hittat en ny kvinna. En hemsk upplevelse med andra ord.
 
 
Boken skrivs fiktivt i tredje person men jag misstänker att den bygger på helt autentiska händelser.
Huvudpersonen Petra tar en tidsbegränsad tjänst i Sareks nationalpark som stugvärd, för att komma bort från sin skilsmässa och sitt liv. Berättelsen pendlar mellan öde stugvärdsliv och det som hänt i hennes liv senaste året.
Känslomässiga biten, dvs allt det här kring skilsmässan, är helt klockren och det har boken prisats för överallt. Det finns ingenting hämndaktigt, inga klischeer, bara en djup känslomässig nöd och bottenlös sorg, som berör djupt de flesta av oss som har någon form av känsloliv.
Livet i vildmarken är mera svårtydbart, och jag undrar vad allt där står för- min tolkning är att det handlar mer eller mindre om själens symbolik.
Jag fick återigen den härliga upplevelsen att inte vilja lägga ifrån mig boken, samt en hel del tankar och känslor som jag fortsätter bearbeta efteråt. Rekommenderas varmt!
Visa fler inlägg