Familjen

Boken Familjen skriven av Johanna Bäckström Lerneby är lättläst, intressant och högst aktuell.
 
 
Här får vi följa en av Göteborgs mest kriminellt belastade familjer, som i boken heter Al Asim. Författaren har följt familjen över ett decennium och är väl påläst angående de hundratals rättprocesser som pågått mot familjen under årens lopp. Familjen är en sk klan med ett hundratal medlemmar. Familjens överhuvud är en respekterad imam och många av ättlingarna är grovt kriminella. Läs: mord, utpressning, grov kvinnofridskränkning, misshandel, olaga hot, narkotika- och vapenbrott.
Boken belyser från vilken bakgrund familjen härstammar och ger förståelse för hur det är att komma från ett land där staten är svag men familjen stark. Boken berör inte kvinnosaken men däremot hederskulturen- hedern handlar ju inte bara om kvinnans sk renhet utan allt annat också.
Att ändra på första generationen lär vara hopplöst, men andra och tredje generationen då? Tyvärr så verkar den här klanen vara så djupt insyltad i grov brottslighet att de överhuvudtaget inte är uppnåeliga för det samhället som gemene man lever i. Klanen lever i ett eget parallellt samhälle och har uppenbart helt egen verklighet, regler och moral.
Men de nöjer sig inte med den grova och lönsamma brottsligheten med t ex vapen och narkotika. Det mest taskiga inslaget är muckandet på gatorna, ffa i nordöstra Göteborg. En oskyldig förbipasserande tillrättavisar en lillebror som beter sig illa. Om 10 minuter finns storebröderna eller farbrodern på plats, grov misshandel och dödshot av stackars förbipasserande äger rum. Ingen vågar vittna, så fruktad är familjen. Går man vidare till polisen och vittnar i en rättegång är man hotad resten av livet. Många i Sverige lever med skyddad identitet efter en sådan händelse. Alternativt kan man bli utpressad för en skuld som man inte alls har (något som jag förresten såg också hände i Umeå bara i veckan enligt lokaltidningen).
Man kan tycka att det barnsliga bråkandet på gatan inte är särskilt strategiskt, vore det inte bättre att koncentrera sig på narkotikahandeln? Men det kanske ger klanen ett fruktat rykte, då ingen av oss går säker. Och därmed gynnar deras andra "affärer"?
Jag tycker att det återkommande inslaget om utpressning i boken (om Maria) inte var särskilt bra, snarast segt, även om jag förstår att utpressning är ett stort problem. Ett annat problem för själva boken var slutet. Detta elände med kriminaliteten tar ju nämligen aldrig slut, och det går inte att avrunda boken på något stiligt sätt. (Polisens vision är att en sådan förändring tar 10-15 år.) Vissa framsteg görs dock, och man hoppas att situationen på gatorna blir bättre så småningom, för allas vår skull. Så jag tycker att boken pyser ihop mot slutet, och någon slutkläm kommer man aldrig till. Jag tycker också att det hade varit intressant om man hade kunnat lyfta fram någon i familjen som kommit loss från kriminalitet eller aldrig ens hamnat där (förutsatt att en sådan finns) och belysa de faktorerna som gynnar lyckad integration. Jag tycker att det är skrämmande hur det uppenbarligen går, mitt i svenska samhället, att uppfostra i stort sett alla små pojkar i familjen till kallblodiga kriminella, som sedan begår brott tillsammans med sina bröder, pappor, farbröder, kusiner och farfäder.
 
Som lösning till gängproblematiken erbjuds både hårdare lagar och hårdare straff. Och alla ropar efter flera poliser. Polisen själv tycker dock att det viktigaste är myndighetssamverkan. Dvs att skolan, socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, tullverket, polisen och rättsväsendet samarbetar effektivt över myndighetsgränserna. Det är bästa sättet att få lite styrsel över kriminalitet. Och det tror även jag på. Det går inte att förinta de kriminella, men gör det besvärligt för dem på alla fronter! Trägen vinner.
 
Visa fler inlägg