Ljuset

Bara häromdagen såg jag Ljuset igen. Det är på väg!
 
 
 
 
 
 
Det är dock knappast någon större tröst. Världen är full av elände, nära och fjärran.
Och en liten katt ser aldrig våren komma i år. En liten katt som jag hade tagit mig an och det var min uppgift att skydda honom och se till att det inte hände honom något ont. Det misslyckades jag med. Inga konstruktiva tankar, jag vet, men jag tycker att det är som ett hån vad allt (tråkigt) han har varit med om och klarat av i sitt korta liv och sen ska han gå bort här hos oss på det här viset, trots full veterinärvård dessutom.
Jag har läst att skuld är en vanlig följeslagare till djurägare som mist sitt djur, och fast jag försöker tänka att det leder ingen vart, och att jag gjorde så gott jag kunde, och att jag inte har befogenheter att bestämma över liv och död, så hjälper det inte fullt ut. Jag har svårt att acceptera det som hänt, det hade känts nonchalant.
Men han fick ett kärleksfullt hem hos oss, den saken har jag inte skuldkänslor med.
Som jag skrivit tidigare, så har jag redan för några månader sedan fått lägga ner det mesta som har med livet att göra. Jag har slutat laga mat, baka, blogga och läsa andras bloggar. Min energi räcker just såpass till att ta hand om familjen, arbeta och sova när jag får.
Jag har dock försökt fortsätta träna, även om sorgen över katten gjorde även det omöjligt ett tag. Igår provade jag en för mig ny träningsform, Barre Move. Det var tungt och ganska kul! Insikten är att hur mycket jag än tränar så går det ganska lätt och fort att hitta den tunga/ rentav omöjliga nivån för mig i alla grenar... Jag får fortfarande vara glad om jag orkar med en enda armhävning...

Blir det här ett bra år?

Ja, det kan man fråga sig. För min del har det inte börjat bra. Just nu är jag så ledsen att hjärtat brister.
Nyår började i arbetets tecken, och det var ju bra.
Sen åkte vi till stugan, där det väntade fruset vatten, och inte bara det, utan trasig värmekabel och ganska omfattande rörmockeriarbete. Men världsliga problem likaväl, och jag är så glad att allt gick att fixa fort. -32 grader är inte att leka med. På köpet lärde vi känna fina stuggrannar.
 
 
Och vackert var det såsom alltid.
 
 
 
 
 
Jag tänker mig tillbaka till barndomens vintrar.
En liten skoterolycka hann vi också med, men tack och lov klarade vi oss helskinnade. Det hade kunnat sluta illa.
 
 
När vi väl kom tillbaka hade det kalla vädret slagit om till mildare. Salomo kom inte in. Dagen efter såg vi honom kring jordbruket, som vanligt. Vi trodde att han njöt av det fina milda vintervädret och ville bara vara ute.
Men sedan han kom hem på kvällen, och kunde inte kissa. Det var nog därför han inte hade kommit in natten innan. Vi for i ilfart till veterinären, som tappade blåsan och löste upp stoppet i urinröret. Tydligen ett vanligt problem hos kastrerade kattpojkar.
Men Salomo blev inte bättre. Inatt trodde jag att han var död. Jag bäddade honom på golvvärmen och bunkrade upp med varma riskuddar, han var alldeles kall. Han såg så oskyldig ut när han låg där, och jag tänkte att vi får samla oss runt honom som de sju dvärgarna gjorde runt Snövit. Jag försökte heala honom med mina händer. Jag försökte göra mitt allt för att ge honom en chans att få om inte annat så en bra död.
På morgonen hade han flyttat sig från dödsbädden, men var fortfarande så tagen, och urinblåsan var så stor igen, att vi fick åka tillbaka till veterinären. Han blev inlagd med dropp och kateter. Tur att vi har en kattförsäkring. Under dagen har han piggnat på sig, även om han är långt ifrån återställd. Den största risken är dock att urinblåsan aldrig mera börjar fungera, vilket lär visa sig imorgon. Det skulle innebära att vi måste ta bort honom, men vi är ju inte där ännu.
 
 
Sisu vaktade över honom när han var dålig. En riktig kompis är han.
I morgon får jag veta om jag förlorar vår lilla katt, som redan har hunnit vara med om så mycket tråkigt under sitt korta liv.
Det blir inte lätt att fungera på jobbet och vänta på det beskedet.
Jag försöker trösta mig med att han just nu är i bästa möjliga händer, och behöver under några omständigheter inte lida. Jag har gjort allt jag kunnat, även om jag förstås hade önskat att vi hade kunnat upptäcka problemet ännu tidigare.
Visa fler inlägg