Städning är (nästan) min religion

Sent sommarlov, barnen i skolan och gubben fullt sysselsatt med sitt jordbruk. Vad gör man då? Ja, man tar tag i de projekt hemma som har hängt i luften länge. Mitt projekt var att rensa bort några lådor riddare som ingen längre leker med. Som ändå dras fram lite lagom då och då, som skräpar och samlar damm och försvårar städningen i rummet.
Glad i hågen åkte jag till Ikea (ja, Umeå har Ikea numera) och köpte några plastlådor. 
Döm min förvåning då dagarna gick, jag jobbade på och efter 5 dagar hade jag fortfarande inte kommit i närheten av några riddare. Hela huset såg ut som ett bombnedslag med lådor, lock och allehanda tillbehör i en salig röra.
Dag 8 blev det riddarnas tur, det gick snabbt. Tyvärr så var det inte klart med det. Städorkanen drog vidare till källaren, och till mitt eget rum, och nu efter 11 dagar är röran i huset om möjligt ännu större.
Det enda jag kan prata om är städningen, sorteringen, lådorna och källare. Familjemedlemmarna börjar dra sig undan när jag närmar mig. Antingen så ber jag dem att ta reda på någon hög, eller sen berättar jag om mina nyvunna insikter och teorier om rensning, städning och sortering.
 
Det har skrivits otaliga böcker om rensningens och organiseringens ädla konst. Det finns teorier, närapå kulter, om ämnet, och jag lägger till i röran mina egna. Tidigare var det en konst att shoppa, sedan var det en konst att förvara, nu räcker inte ens det, utan den ädlaste konsten har blivit att rensa eller avstå. Vi har för mycket grejer.
 
Vad behöver en människa egentligen?
-Kläder, inkl skor
-Accessoerar, såsom några väskor
-Kosmetik och hygieniartiklar
-Lakan, handdukar, gardiner, bordsdukar
-Möbler inkl mattor
-Grejer att laga mat och äta med
-Praktiska saker som rengöringsmedel, tvättmedel, ljus, lampor, papper, pennor
-Böcker och filmer
-Elektronik
-Minnen, som foton och gamla dagböcker, bebiskläder
-Sällskapsspel och leksaker, sportutrustning
-Ev julgrejer
 
Vad behöver en människa absolut inte, under några omständigheter?
 
-Kläder som aldrig mera används
-Gammal elektronik
-Gamla brev och minnen i överflöd
-Gamla skolböcker
-Gamla leksaker eller inredningsartiklar utan något större ekonomiskt värde, i synnerhet i överflöd
-Saker som ingen använder men som kan tänkas ta skada av förvaringen (ffa grejer av plast)
-Saker som är menade för att användas men som ingen vet om att de finns
-Saker som man inte tycker om.
 
Vad är superviktigt?
 
-Att man vet vad man har och var, så att man inte både magasinerar och köper nytt av samma sak parallellt. T ex tvättmedel och engångstallrikar ska inte stå i källaren undangömda!
-Att man tar sig fram till och mellan grejerna
-Att man har en underliggande plan och tidsschema för aningen överflödiga saker
 
Vad kan man göra?
 
-Få saker kan säljas med vinst. Ge bort dem, till bekanta eller loppisar. Donera ev inkomster till välgörenhet eller investera pengarna i nya förvaringsartiklar. Det som är uppenbart slitet och trasigt, återvinn eller bränn upp.
 
Vad har städning för djupare betydelse?
 
-Rensa i det yttre blir direkt att rensa i det inre också. Glädje och nytta till andra. Man sparar tid i vardagen om man vet var grejerna finns. Slippa ångest.
 
Hur blev det sä här?
-Som tur är så har jag flyttat många gånger i mitt liv, vilket kanske har besparat mig den värsta katastrofen. När man är ung förstår man inte hur mycket grejer som kommer in hela tiden, till alla familjemedlemmar, på löpande band. "Kan vara bra att ha" är en tanke som spökar tills motsatsen verkligen är bevisad. Det är lätt att förväxla minnen och känslorna med grejerna. 
 
Vad är risken?
 
-Helst skulle man ju leva som i ett hotell och linda sig i mjuka sköna sprillans nya handdukar varje dag. Jag känner folk som kastar, alltså kastar bort, fina grejer varje månad för att de vill ha ännu finare och nyare grejer.
Man måste komma fram till sin egen nivå angående standard- grejerna måste förstås fungera och de ska vara tillräckligt fräscha för att användas. Men vad är tillräckligt fräscht för vem? Min mening är i alla fall inte att uppmuntra till dumt slöseri. 
 
Vad är det värsta som kan hända?
 
-Att du kastar eller ger bort någonting som du skulle behöva sedan. I hur många fall är det slut på världen?? För varje sådant missöde har du rensat bort minst 1000 prylar, kan jag lova.
 
 
I städningsivern beställde jag Marie Kondos böcker, för att kunna fylla på bokhyllan igen😊. Det började bli lite för tomt där... Återkommer om insikter som jag lärt mig därifrån samt om jag får för mig att göra mig av med ännu mera grejer.

Tove Janssons återkomst

Tack moster för denna bok av Boel Westin, och alldeles i synnerhet tack att den var på engelska!
För den som är intresserad av Tove Jansson och i synnerhet hennes konst och arbete är den här boken en alldeles fantastisk kamrat! Välgjord, saklig, noggrann, reflekterande, grundlig, med tydlig fokus på hennes livsverk.
Vid första anblick tyckte jag inte att engelskan såg så farligt svår ut, men som den grundliga och noggranna personen jag själv är, fick jag nog kolla i ordboken tusentals gånger! Först alldeles i slutet av boken (600 sidor) kunde jag läsa lite mera avslappnat och längre sträckor utan ordbok. Suck... jag har hållit på sedan april!!!
Bokens tydliga nackdel är brist på bilder, ffa sådana i färg, som är verkligen få.
Att själv ha läst mera av Toves böcker, bortsett från Mumintrollen, hade förstås gjort läsningen mera givande. Ett nyväckt intresse för hennes noveller (som hon skrev under senare häften av sitt liv och karriär) har dock uppstått hos mig.
Den här boken kommer att sparas i min bokhylla att återvända till. Där finns även Tuula Karjalainens bok som jag läste 2014, som berättar lite mera lättläst om Tove Janssons liv som helhet, och som går mera i färg vad gäller bildsidan.
Det är inte fel att läsa om Tove Jansson just på svenska, eftersom svenska var hennes eget skrivspråk.
 
 
 

Hur mår jag?

En befogad fråga, inte minst till mig själv. Det glädjer mig att jag kan svara- ganska bra, eftersom jag har fått semester! Sällan i mitt liv har jag haft en lika tuff jobbperiod som under den senaste månaden, och inte minst pga brist på sammanhängande sömn på normala tider.
Men så länge som saker och ting går att avhjälpa med ledighet är i alla fall jag nöjd. Jag ser verkligen fram emot min semester!
 
Under tiden har jag tränat ungefär som vanligt. Jag fick väldigt ont i axlarna av yoga i långa loppet, så jag har nästan helt bytt mot andra träningsformer. Tyvärr är årets sommarschema väldigt nerbantat på mitt gym!
 
Jag har kört lite bantning eftersom jag hade ätit upp mig lite väl mycket. Jag har heligt lovat mig själv att aldrig mera hamna där jag var viktmässigt för två år sedan, av den anledning att jag mår så mycket bättre 10 kg lättare.
 
Jag sörjer fortfarande djupt mina två katter. Nästan dagligen gråter jag, mest när jag är ensam förstås. Men när jag väl gör någonting annat så går det bra, jag kan skratta och vara glad i stunden. Jag har fått oerhört mycket glädje av den nya katten, "Bjässen". Han är nästan alltid hemma och går sällan längre bort än till altanen. Jag har honom i regel vid min sida om jag är hemma. Det är verkligen en ynnest att ha en sådan trogen vän!
 
Vad gäller mitt liv i stort så har jag försökt att alltid göra någonting gott av någonting dåligt, om ens en liten sak. En annan läxa som jag har lärt mig är att vara i nuet på ett helt annat sätt än förut. Dels inte grotta ner mig i det som har varit, och dels inte ta ut saker och ting i förskott. Bara vara här och nu, och göra det så gott jag kan.
 
Jag ser fram emot att under min semester sova, laga mat och baka. I Finland ska jag se de stora segelbåtarna och jag hoppas att vi även hinner med en liten utflykt till stugan. Och som vanligt vill jag dela mitt liv med familj och vänner. Här och nu.
 
 
Visa fler inlägg