Ljuvlig äppelkaka

Idag ska ni få receptet på min allra ljuvligaste äppelkaka. Saffran och mandelmassa gör den så speciellt god!
 
 
Kaka
En halv påse saffran
75 g smör
2 ägg (stora)
1,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
100 g riven mandelmassa
 
Fyllning
3 äpplen
0,5 dl socker
0,5 tsk kanel
 
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form.
2. Blanda saffranet med 1 tsk socker.
3. Smält smöret. 
4. Vispa ägg och socker pösigt.
5. Blanda ihop mjöl, bakpulver och mandelmassa. Rör ner blandningen i äggsmeten och häll sedan i även saffran och smöret. Häll smeten i formen.
6. Skala och klyfta äpplena tunt. Blanda dem med socker och kanel i en bunke.
7. Tryck ner äppelklyftorna tätt på kakan.
8. Grädda på nedersta falsen i ca 45 min. Prove med sticka att kakan är torr.
Servera med vaniljsås!
 
 

Livskvalitet

Era kommentarer är så kloka att man borde ha gjort en sammanfattning och ett eget inlägg av dem. Nu syftar jag speciellt på mitt förra inlägg, men det gäller även generellt.
Ni som kommenterar och jag är rörande eniga om att livets mening är att vara lycklig, och att lycka inte har huvudsakligen med pengar och höga befattningar att göra. Likasinnade söker varandras sällskap och det är väl därför vi läser varandras bloggar. Men, om någon skulle ha en avvikande åsikt, så välkomnar jag även den förstås.
 
En sak som jag har mindre skrivit om är att jag jobbar med nyfödda barn. Dit hör även för tidigt födda barn, specialiteten kallas för neonatologi. Neonatologins historia är inte så lång (från början av 70-talet egentligen) men väldigt mycket har förändrats under tiden och gör det fortfarande, inte minst syn på människan och olika handikapp.
Tidigare ansåg man att det värsta som kunde drabba en var ett neurologiskt handikapp, eftersom de var "obotliga", och man tog för givet att livskvaliteten för den drabbade blev kraftigt nedsatt.
Jag läste just en bra bok på ämnet, Saroj Saigal Preemie Voices
 
 
Ett av kapitlen berättar om måttet Quality of Live, livskvalitet. Författarna är pionjärer på långtidsuppföljning av för tidigt födda barn i hela världen. De har fått fram resultat som man även kommit på i andra sammanhang, dvs att livskvaliteten inte har så mycket med ens aktuella kroppstillstånd att göra.
Värsta scenariot som funnits är att för tidigt födda barn, ffa de med neurologiskt handikapp, skulle senare anklaga dem som räddat dem till liv och anse att deras hälsotillstånd är så dåligt att det hade varit bättre att vara död.
Överraskande för forskare så skattar även de med påtagligt neurologiskt handikapp (t ex de i behov av personal assistent pga cp-skada, eller de som är blinda) sin livskvalitet som mycket hög, faktiskt i genomsnitt lika hög som de friska människorna i kontrollgruppen. Det här kan vara svårt för omgivningen att förstå, men så är det, och det kallas för "disability paradox". I synnerhet är ett medfött handikapp någonting som en människa i regel anpassar sig till. Det finns många som alltid varit blinda och som inte alls vill börja se, än mindre att det skulle vara deras högsta önskan att börja se. Deras förklaringar finns att läsa i boken.
Det fanns några för tidigt födda men även några i kontroll(friska)gruppen som tyckte att det hade varit bättre om de hade varit döda idag, men enligt min mening måste de ha lidit av depression.
Om jag nu blev allvarligt sjuk och inte längre kunde ha någon sysselsättning så vill jag tro att jag ändå kunde hitta en mening i livet i den nya situationen. Inte någonting ont utan någonting gott. Däremot så kan en kraftig smärta, fysisk eller psykisk, förstöra allt, och måste behandlas med största sakkunnighet.
Det var mina tankar idag.

Är du nöjd?

Det hör till människans natur att alltid sträva efter någonting. I USA tycker jag att man märker det extra tydligt, ingen sticker under stolen med att de vill bli framgångsrika och tjäna mycket pengar, något som vi inte så öppet basonerar ut här i Sverige.
För ca 10 år sedan kom Rhonda Byrnes bok "The Secret" som lovade att vi kan uppnå vad som helst bara vi lär oss att använda lagen av attraktion. Jag var redan då skeptisk till påståendet att man kunde bli frisk från vilken sjukdom som helst genom att tänka "rätt", och det är jag fortfarande. Men visst märker man att de flesta framgångsrika människor har ett fungerande koncept, medans de som alltid har motvind brukar göra vissa systemfel. (Nu tar jag dock inte hänsyn till globala orättvisor, ifall någon skulle vilja "sätta dit mig".)
Visualisering är inne i USA just nu. Tänk konkret vad du vill uppnå och visualisera det (se det framför dina ögon) varje dag, så kommer du att uppnå det du önskar. Det låter som en repetition eller förenkling av The Secret.
Men vad ska man sträva efter då? Som finsk/svensk och barn av Jantelagen känns det otacksamt att sträva efter så mycket mer. Borde man inte lära sig vara nöjd i stället?
Och framför allt, vad är det jag vill av mitt liv? Jag vill vara lycklig! Min lycka består av goda mellanmänskliga relationer, framför allt med de närmaste. Familjen och vänner, arbetskamrater också. En meningsfull sysselsättning, jobb och fritid i lagom balans. Och god hälsa såklart, tackar för det. Och till sist, möjligheten att hjälpa andra och bringa dem nytta eller glädje.
Sinnesro och rent samvete, lagom dos snällhet i grunden och lagom dos jävlar anamma därpå för att kunna försvara sig och säga stopp när det behövs. Guldkorn i livet, i både vardag och fest. Tron på människan, hoppet om framtiden, och kärleken i hjärtat.
Vad vill du uppnå i ditt liv? Har du några konkreta planer på hur du ska ta dig dit?
 
 
 
Visa fler inlägg