Vilans fiender

Jag fortsätter kring Tomas Sjödins inspirerande bok.
Denna gång avhandlas vilans ärkefiender. De heter oro, rastlöshet och leda.
Personligen har jag överlägset mest problem med en av dem, nämligen oron, eller kalla det för ångest. Den behöver ju inte vara så stor alla gånger, och ofta är den måhända befogad. Man vaknar på småtimmarna och börjar på "fundera"- det spelar ingen roll hur stora eller små saker det handlar om, det står sällan i proportion till oron.
Hur kan man angripa denna ovälkomna gäst? Jag tror att bästa sätt är att städa upp sitt liv, ha bra rutiner, ordning och reda- då kommer en god cirkel uppstå i stället för en dålig. I de bra rutinerna ingår vilan. Om oron ändå kommer på besök, kan ett kognitivt förhållningssätt hjälpa. Att antingen själv eller tillsammans med någon annan försöka få saker och ting i rätta proportioner.
Mot akut oro/ångest hjälper meditationsliknande aktiviteter bäst. Det gäller att lugna tankarna till vilket pris som helst. Det bästa vore säkert att meditera regelbundet, och finna det helt naturligt. I brist på bättre kan fysisk träning fungera. För mig fungerar inte högintensiv träning här, då blir jag bara trött. Däremot gör en mera "intelligent" träning innehållande vighet, balans, styrka, lek och även meditation alltid susen. Bodybalance är ett perfekt exempel på detta. 
 
 
Rastlöshet betyder oförmåga att vara i nuet, behovet att fixa här och kolla där, bara snabbt. Öppna mobiltelefonen för sjuttioelfte gången samma dag. Plocka och greja och ha sig. Mot den hjälper för det första att göra sig medveten om den. Därefter skall den tråkas ihjäl, säger Thomas Sjödin, och jag har ingenting att invända. Dock är det min teori att rastlöshet egentligen är maskerad oro. När man väl lugnat ner sig kan det väl hända att ångesten kommer fram istället.
 
 
Leda då- för mycket av det goda många gånger om. Man har allt men ingenting känns någonstans. Brist på inspiration. Jag tror att goda rutiner hjälper även här. Göra någonting nyttigt och helst hjälpa någon annan kunde också vara en bra medicin. Leda är sällan ett jätteproblem för mig i min nuvarande livssituation. På samma sätt som jag tror att rastlöshet är en rökridå för ångest så tror jag också att bakom ledan kan finnas ångest- eller depression.
Jag är inte säker om vilan har ännu fler fiender, som inte faller under dessa tre.
 
 
Vilka är dina känslor till vardagsfiender, och hur hanterar du dem?

En kuslig berättelse

Vi börjar med en bild på mig. Inte så smickrande kanske men det är inte meningen med det här inlägget. Ser ni vilka irriterande pigmentfläckar jag har fått med åldern.
 
 
Såklart finns det dem som har mycket värre solskador än mig. Fläckarna jag har fått är inte på något sätt farliga såvitt jag vet.
Jag har ganska mörk hy och tål en del sol. Jag blir snarare brun än röd. Dessutom har jag aldrig varit någon soldyrkare, och mestadels har jag hållit mig här i Norden. Dessa saker har emellertid gjort att jag har invaggat mig i falsk trygghet och låtit bli att tänka på att skydda min hy.
Och mycket riktigt, nu efter 40 år har irriterande pigmentfläckar dykt upp.
Det är väl lätt att fixa, tänkte jag. Och visst, det finns ju massor av behandlingar från laser till kemiska peelingar som kan hjälpa. Men någonstans så kryper det fram att dessa behandlingar inte är alldeles okomplicerade. Många behandlingar kan rentav förvärra situationen, om man har otur.
Melanocyterna (celler som producerar pigment) har långa fötter, och om solen tar på kinderna kan fläcken på pannan ändå bli värre, fast den är täckt.
Jag har lärt mig kort och gott några saker som ska hjälpa mig att få bort fläckarna och leva med dem.
1. Solskydd året runt. Minst SPF 30. 30 eller 50 gör inte så stor skillnad.
2. C-vitamin. Bevisad nytta, ingen skada.
3. Syrapeeling 1-2 gånger/vecka. Ska ej användas under sommarmånaderna pga solljus.
4. Foundation som gör att fläckarna inte syns så mycket.
 
 
Produkter som jag har i min arsenal är Kerstin Florians syrapeeling med glykolsyra, används som tunn ansiktsmask över natten 1-2 gånger per vecka. Behöver inte tvättas bort.
Mac's Lightful C har resten- solskydd, C-vitamin och färg.
Dessa har redan hjälpt efter ett par månader.
Och jag kommer att hålla i minnet att när fläckarna en gång har uppstått ligger de där och lurar och väntar bara på att få dyka upp igen.

Vila, sabbat, judendom

 
 
Sabbaten är en drottning som kommer på besök var sjunde dag, oavsett om man har bjudit in henne eller inte. Man ska förbereda sig på hennes ankomst genom att klä på sig fina kläder, laga god mat och samlas med släkt och vänner för ett trevligt samvaro. Man berättar historier, diskuterar, spelar, sjunger, leker och ber.
Men man får inte skapa någonting. Om man hårddrar det hela får man inte ens skriva- inte förändra, utveckla eller förbättra. Och man får inte oroa eller gräma sig. Saker och ting ska lämnas i den högres hand.
Men varför så strikt? Ja, jag kan förstå det. Av den anledning att om man inte är väldigt strikt med detta så rinner det hela snabbt ut i intet. Och nu har vi inte ens talat om mobiltelefoner och internet.
I min barndom var ju i alla fall mataffärerna stängda på söndagen, men numera är helgdagarna mina (och många andras) största handlardagar. Allt som inte hinns med under övriga veckan ska pressas in i stackars helgen. Ibland undrar jag om barnens idrottsaktiviteter är så bra- de kan verkligen förpesta hela helgen. 
Det är åtminstone någonstans min illusion att ju mera man sliter under helgen desto mera underlättar man för den kommande veckan. Men det behöver ju inte alls vara så.
Men varför ska man vila då? Med gott samvete, ska tilläggas. Min teori, som överensstämmer med Tomas Sjödins, är att i vila lägger sig pusselbitarna på plats alldeles av sig själva, utan ansträngning. Arbetet är gjort och det måste bara få "sätta sig". Inte alldeles sällan märker vi att problemen har en tendens att lösa sig bara vi har tålamod och väntar lite grann.
Allt i livet är cykliskt. Troligen är en lagom cykel för arbete- vila ungefär 6:1. Det sägs ju dessutom att man borde byta jobb/flytta/separera vart sjätte år! (Det har jag gjort btw, bytt jobb efter 7 år på samma ställe och det känns bra.)
Vila har länge varit synonymt med lathet och endast konkret arbete räknas. Upp med tuppen och springa ända in i kaklet uppfattas på många håll som beundransvärt. Men den tanken är fel, och det kan vem som helst förstå om man tar sig lite tid och tänker efter.
Jag har många gånger reflekterat över att den som springer fortast ofta inte är den mest effektiva. Personer med dessa tendenser kan på vägen skapa flera problem än vad de löser. Idrottsmän kan falla på repet pga överträning. Och inte att tala om hur dåligt vi människor börjar må psykiskt om vi inte slappnar av regelbundet. Jag behöver inte förklara vad utbrändhet är för någonting, så pass spritt är begreppet idag!
Tomas Sjödins bok är inte alldeles lättläst, och kräver en hel del eftertanke. Men den är värd det!
Han återkommer hela tiden till judendomen och sabbaten- säkert därför att det finns ingen annan stor religion som har lika tydliga regler och uråldriga ritualer just kring vilan.
Efter att ha läst denna bok kommer jag att skapa min egen sabbat. Jag och alla omkring mig är värda det. Vila är ansvar.
Visa fler inlägg