Tusen skäl att inte rida idag

Hästen är inte så smart. Eller sen är hon väldigt smart. Nu har hon kliat sig så att hon fått en stor rosa hårlös fläck på höger sida. Den hamnar lite under schabraken och hittills har det funkat att rida. Hon får ha fleece"nattlinne" på sig nattetid för att förhindra mera skada. Vi hade inte alls sådana här bekymmer i fjol, och jag skyller på den varma "vintern".
Det finns ju andra skäl att skippa ridningen också, och jag fortsätter skylla på pissvintern.
1. Jag jobbar dagtid.
2. När jag kommer hem är det mörkt.
3. Då finns endast alternativen att skritta längs landsvägen eller ge sig ut i mörka skogen. Ridmässigt ger det ingenting.
4. Eller att fara till ridhuset men då träffar jag inte mina barn och det blir så sent.
5. Om det hade varit riktig vinter så hade jag haft en belyst vinterridbana såsom ifjol.
Som tur är så har jag bra medryttare så hon får mångsidig motion ändå. Jag saknar dock någon dressyrpass till/vecka. Och nu när jag går jour i helgen går denna vecka helt åt skogen, ridmässigt.
Detta eviga balanserande mot dåliga samvete, på alla områden... Jag räcker inte till men jag gör så gott jag kan!
 

English

Om det är någonting som skulle ha underlättat mitt liv så hade det varit att kunna engelska riktigt bra! Det känns så att jag pratar mera engelska än svenska på jobbet. Vetenskapliga artiklar går ganska bra, men det finns så många ord i engelska språket att man blir aldrig fullärd!
Jag har läst en del böcker på engelska, och nu pågår läsning i form av
 
Jag är så trött och min vecka har bara kommit halvvägs om ens dit. Nästa vecka är sportlovsvecka och då kommer det vara barnfritt, får se vad vi hittar på! Förutom jobb förstås.

Tacksamhet

Gråmulen regnig dag i februari började med att vi insåg att små pojkarna hade friluftsdag. Varm choklad i termos fick de dela på men att hosta upp en passande hjälm kl 06.50 på morgonen är en större utmaning. Skranorna satt fast i den isiga backen men allt ordnade sig till sist, innan skolbussen gick.
Jag är jättetrött efter att ha varit inblandad i diverse operationer hela dagen. Men jag känner en djup tacksamhet mot mina bästa underbara kollegor. Inte nog med att jag fått göra alla lärorika procedurer så jag känner att jag kan jobba kvar på mitt spännande och ibland rent skrämmande jobb åtminstone ett tag till. Jag har därtill fått Kexchoklad för att hålla blodsockret uppe, och en matlåda! Plus en massa peppning. Och min äldre kollega har ställt upp som vanligt och stöttat mig med sin närvaro ögonblickligen när det behövdes, fast han hade fullt upp själv. Vad skulle man göra, och vad skulle jag vara utan alla mina underbara kollegor! Ingenting, men nu är jag allt!
Avslutade dagen med ett gäng fina psykologer till vänner på Vezzo. Och sista avslut blir bastu med världens bästa äkta make, god natt!
Visa fler inlägg