Tacksamhet

Gråmulen regnig dag i februari började med att vi insåg att små pojkarna hade friluftsdag. Varm choklad i termos fick de dela på men att hosta upp en passande hjälm kl 06.50 på morgonen är en större utmaning. Skranorna satt fast i den isiga backen men allt ordnade sig till sist, innan skolbussen gick.
Jag är jättetrött efter att ha varit inblandad i diverse operationer hela dagen. Men jag känner en djup tacksamhet mot mina bästa underbara kollegor. Inte nog med att jag fått göra alla lärorika procedurer så jag känner att jag kan jobba kvar på mitt spännande och ibland rent skrämmande jobb åtminstone ett tag till. Jag har därtill fått Kexchoklad för att hålla blodsockret uppe, och en matlåda! Plus en massa peppning. Och min äldre kollega har ställt upp som vanligt och stöttat mig med sin närvaro ögonblickligen när det behövdes, fast han hade fullt upp själv. Vad skulle man göra, och vad skulle jag vara utan alla mina underbara kollegor! Ingenting, men nu är jag allt!
Avslutade dagen med ett gäng fina psykologer till vänner på Vezzo. Och sista avslut blir bastu med världens bästa äkta make, god natt!