Recept för barnfamiljer

Engelsk köttfärslåda
Jag har ännu inte träffat ett barn som inte äter den här, även om han/hon säkerligen också finns någonstans...
Jag tycker också själv att det här är gott!
500 g köttfärs
1 skalad och hackad gul lök
smör
salt och peppar
2 msk tomatpure
2 dl vatten
4-6 port potatismos, pulvermos duger bra
riven ost
Bryn löken och färsen i smör, krydda. Blanda i tomatpuren, späd med vatten och låt koka ihop.
Lägg i botten av en ugnsform. Lägg potatismosen ovanpå och strö överst riven ost.
Gratinera i mitten av ugnen 200 grader, i 20 min.
Servera med sallad.
 
 
 
 
 

Utmaning- Jag är bra

Jag har tidigare refererat Mia Törnbloms bok "Så dumt!" Mia är alltså fd drogmissbrukare som blivit frisk genom 12-stegsmetoden och idogt arbete med sig själv. Efter att hon blivit drogfri har hon arbetat som livstilscoach och det var inte länge sen som jag såg att hon föreläste här i Västerbotten. Hennes huvudtema har oftast varit självkänsla. Kortfattat kan vi säga att självförtroende handlar om att vi tror att vi klarar av vissa saker och är duktiga på dem. Medan självkänsla går steget djupare ner och handlar om att vi tycker om och accepterar oss själva även när vi inte är så duktiga och när vi misslyckas. Följdaktligen finns det många människor som har bra självförtroende men desto uslare självkänsla, någonting som är ett stort problem på individnivå och även i samhället i stort.
Jag hittade häromdagen en gammal skrivbok där jag för några år sedan utövat en av Mias övningar och fastnade och tittade närmare på den. Den heter Jag är bra. Och eftersom den endast kräver papper, penna och några minuter om dagen så utmanar jag mina läsare att prova på den. Jag tror uppriktigast att den är väldigt bra.
Mia påpekar att självkänsla är en färskvara (som jag tidigare skrivit om livet) och måste tränas på daglig basis. Ingen av oss har så god självkänsla att den skulle vara helt immun mot livets törnar och yttre påverkan. Det betyder att man egentligen aldrig blir färdig med den här övningen, snarare kanske att man kan flytta lite fokus inom den.
Sätt dig ner på kvällen och tänk genom dagen som varit. Börja sedan med att skriva 3 saker som du gjorde Bra. Det kan t ex vara Jag städade, om det är någonting som du behövde göra, eller Jag skippade städningen, om du är en tvångsmässig pedant som städar på tok för mycket varje dag. Du kan gärna komplettera med en adjektiv, t ex flitig i det första fallet, eller förståndig/medveten i det andra fallet. Jag personligen kan ha väldigt svårt att komma på någonting under denna rubrik. För att ge mig själv ett litet eloge borde jag minst ha hoppat ut i isigt vatten och räddat en okänd människa från att drunkna, något mindre räknas inte i mitt huvud. Så det jobbar jag med, och det blir ofta väldigt små och ibland konkreta saker, såsom att jag jobbade eller jag red. Det är väl bra att jag gjorde det! Adjektiven kan då vara flitig, ihärdig eller långsiktig t ex.
Nästa rubrik är Tack. Skriv en sak varje kväll som du är tacksam över. Det sägs att tacksamheten förändrar världen och det tror jag på. Lyckliga människor är tacksamma människor. Man kan vara tacksam fast man har drabbats av hemska saker. Olyckliga människor är i regel bittra, självcentrerade och tycker synd om sig själva. Detta har inget med glädje och sorg att göra, utan det handlar helt enkelt om livsattityd. Tacksamma människor är ofta även generösa människor, de tycker att de har fått så mycket gott att de kan dela med sig. Ändå behöver de inte ha det gott ställt. Jag har inte haft det svårt med den här rubriken hittills, snarast har jag svårt att bestämma var jag ska börja.
Nästa rubrik är Hjälp. Tänk ut en sak som besvärar dig eller känns svår just nu på något sätt. Att be om hjälp är en mycket stark kraft, och om önskan åker till ditt eget undermedvetna, en andlig kraft eller självaste Gud Fadern spelar ingen roll. De som har provat säger att det fungerar, man får hjälp. Det är lite som en bön alltså.
Till sist kommer vi till den rubriken, som man inte ska börja med innan man skrivit Jag är bra-boken i minst 3-4 månader och sett att den fungerar. Den heter Mindre bra. Där kan man skriva någon sak som under dagen inte var helt optimal, vad gäller vårt eget agerande.
Min erfarenhet av människor är, att de flesta klankar ner på sig själva alldeles för mycket. Sällan, mycket sällan möter man på motsatsen, en människa som inte kan se sina fel och brister. Jag skulle tro att det kan vara de här människorna som innerst inne har den allra lägsta självkänslan, och oförmågan att se sina egna brister är en försvarsmekanism som skyddar ett ytterst bräckligt inre. Så det finns nog all anledning att vänta med den här rubriken för oss alla. Även vetenskap visar att både människors och hästars inlärning fungerar tiotals gånger bättre med positiv feedback än med negativ.
Jag och många med mig har vuxit upp i jantelagens anda. Jag skulle tro att den regerade ännu kraftigare i Finland. Alla barn var små egennyttiga onda varelser, och således skyldiga, tills motsatsen var bevisad. Och motsatsen bevisades aldrig, eftersom uppfostran var uppbyggd på det sättet att det var helt enkelt omöjligt att göra rätt. Arg fick man naturligtvis inte vara, inte ledsen heller, men jag minns även ha blivit anklagad för att vara glad! Gjorde man illa sig var det ingen som oroade sig för hur det gick för en, inte att tala om att man skulle bli tröstad, utan man fick skäll för att ha varit oförsiktig. Man skulle definitivt inte tro sig vara duktig på någonting, för då kunde man bli högfärdig. Därför fick t ex jag höra regelbundet hur dålig jag var på vissa saker, och helst inför andra människor, även om jag inte hade skrytit eller påstått motsatsen heller.
Jag tror att denna barbariska uppfostran var mycket skadlig för mig och många andra med mig. Skulden och skammen blev så invävda i ens personlighet att det är en livslång uppgift att bli av med dem. Därför reagerar jag genast när jag hör någon klanka ner på sina barn och säger ifrån. Varför skulle de automatiskt vara elaka varelser bara för att de är barn? Och jag reagerar även då människor klankar ner på sig själva. Det ska man inte göra. Det bor ett barn inuti oss alla. Man kan bara göra så gott som man kan, mera än så kan man inte begära av en människa.
Jag skulle ha plågsamt lätt att producera saker i Mindre bra-kategorin, 20 per dag skulle komma på bara av farten. Så jag har dragit den slutsatsen att jag är så tränad på det här området att jag inte behöver någon mera träning just nu, utan kan ta det senare om behovet uppstår.
Jag är bra-övningen är så enkel och tydlig att det går bra att komma igång med den även på min korta instruktion. Men jag rekommenderar även att kolla genom Mias bok Självkänsla nu! där övningen finns beskriven i detalj, om intresse finns. Lycka till!
 
 
 
 
 

Gryta med kött och korv

Jag skrev tidigare: ju enklare desto godare. Handla gott svenskt kött, helst närproducerat, så lovar jag att det här blir gott.
Kött, innanlår eller fransyska, 150 g/person
salt och vitpeppar
smör
2 st gula lök
2 st paprika
2 vitlöksklyftor, pressade
ev några färska champinjoner/annan svamp
tomatpuré
lite vetemjöl
köttbuljongtärning
ca 2 dl vatten eller rött vin
creme fraiche
1 tsk paprikapulver
några lagerblad
stark korv, t ex kabanoss
 
Skär köttet i 2x2 cm bitar. Stek i omgångar i relativt hög värme. Lägg inte för mycket kött i stekpannan, annars blir köttet kokt och inte stekt. Salta och peppra med vitpeppar. Stek i mycket gott smör!
Efter köttet hacka och stek löken och paprika genomskinliga, stek även ev champinjoner och pressa i vitlöken. Lägg i köttet och tomatpuré i grytan med grönsakerna, pudra över 1-2 msk vetemjöl. Späd med ca 2 dl vatten eller rött vin. Smula i köttbuljongtärningen. Låt koka upp. 
Tillsätt creme fraiche och krydda med 1 tsk paprikapulver och några lagerblad. Lägg sist i korven skuren i skivor.
Låt puttra under lock på svag värme 40 min-1,5 h.
Servera med ris.
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg