Utmaning- Jag är bra

Jag har tidigare refererat Mia Törnbloms bok "Så dumt!" Mia är alltså fd drogmissbrukare som blivit frisk genom 12-stegsmetoden och idogt arbete med sig själv. Efter att hon blivit drogfri har hon arbetat som livstilscoach och det var inte länge sen som jag såg att hon föreläste här i Västerbotten. Hennes huvudtema har oftast varit självkänsla. Kortfattat kan vi säga att självförtroende handlar om att vi tror att vi klarar av vissa saker och är duktiga på dem. Medan självkänsla går steget djupare ner och handlar om att vi tycker om och accepterar oss själva även när vi inte är så duktiga och när vi misslyckas. Följdaktligen finns det många människor som har bra självförtroende men desto uslare självkänsla, någonting som är ett stort problem på individnivå och även i samhället i stort.
Jag hittade häromdagen en gammal skrivbok där jag för några år sedan utövat en av Mias övningar och fastnade och tittade närmare på den. Den heter Jag är bra. Och eftersom den endast kräver papper, penna och några minuter om dagen så utmanar jag mina läsare att prova på den. Jag tror uppriktigast att den är väldigt bra.
Mia påpekar att självkänsla är en färskvara (som jag tidigare skrivit om livet) och måste tränas på daglig basis. Ingen av oss har så god självkänsla att den skulle vara helt immun mot livets törnar och yttre påverkan. Det betyder att man egentligen aldrig blir färdig med den här övningen, snarare kanske att man kan flytta lite fokus inom den.
Sätt dig ner på kvällen och tänk genom dagen som varit. Börja sedan med att skriva 3 saker som du gjorde Bra. Det kan t ex vara Jag städade, om det är någonting som du behövde göra, eller Jag skippade städningen, om du är en tvångsmässig pedant som städar på tok för mycket varje dag. Du kan gärna komplettera med en adjektiv, t ex flitig i det första fallet, eller förståndig/medveten i det andra fallet. Jag personligen kan ha väldigt svårt att komma på någonting under denna rubrik. För att ge mig själv ett litet eloge borde jag minst ha hoppat ut i isigt vatten och räddat en okänd människa från att drunkna, något mindre räknas inte i mitt huvud. Så det jobbar jag med, och det blir ofta väldigt små och ibland konkreta saker, såsom att jag jobbade eller jag red. Det är väl bra att jag gjorde det! Adjektiven kan då vara flitig, ihärdig eller långsiktig t ex.
Nästa rubrik är Tack. Skriv en sak varje kväll som du är tacksam över. Det sägs att tacksamheten förändrar världen och det tror jag på. Lyckliga människor är tacksamma människor. Man kan vara tacksam fast man har drabbats av hemska saker. Olyckliga människor är i regel bittra, självcentrerade och tycker synd om sig själva. Detta har inget med glädje och sorg att göra, utan det handlar helt enkelt om livsattityd. Tacksamma människor är ofta även generösa människor, de tycker att de har fått så mycket gott att de kan dela med sig. Ändå behöver de inte ha det gott ställt. Jag har inte haft det svårt med den här rubriken hittills, snarast har jag svårt att bestämma var jag ska börja.
Nästa rubrik är Hjälp. Tänk ut en sak som besvärar dig eller känns svår just nu på något sätt. Att be om hjälp är en mycket stark kraft, och om önskan åker till ditt eget undermedvetna, en andlig kraft eller självaste Gud Fadern spelar ingen roll. De som har provat säger att det fungerar, man får hjälp. Det är lite som en bön alltså.
Till sist kommer vi till den rubriken, som man inte ska börja med innan man skrivit Jag är bra-boken i minst 3-4 månader och sett att den fungerar. Den heter Mindre bra. Där kan man skriva någon sak som under dagen inte var helt optimal, vad gäller vårt eget agerande.
Min erfarenhet av människor är, att de flesta klankar ner på sig själva alldeles för mycket. Sällan, mycket sällan möter man på motsatsen, en människa som inte kan se sina fel och brister. Jag skulle tro att det kan vara de här människorna som innerst inne har den allra lägsta självkänslan, och oförmågan att se sina egna brister är en försvarsmekanism som skyddar ett ytterst bräckligt inre. Så det finns nog all anledning att vänta med den här rubriken för oss alla. Även vetenskap visar att både människors och hästars inlärning fungerar tiotals gånger bättre med positiv feedback än med negativ.
Jag och många med mig har vuxit upp i jantelagens anda. Jag skulle tro att den regerade ännu kraftigare i Finland. Alla barn var små egennyttiga onda varelser, och således skyldiga, tills motsatsen var bevisad. Och motsatsen bevisades aldrig, eftersom uppfostran var uppbyggd på det sättet att det var helt enkelt omöjligt att göra rätt. Arg fick man naturligtvis inte vara, inte ledsen heller, men jag minns även ha blivit anklagad för att vara glad! Gjorde man illa sig var det ingen som oroade sig för hur det gick för en, inte att tala om att man skulle bli tröstad, utan man fick skäll för att ha varit oförsiktig. Man skulle definitivt inte tro sig vara duktig på någonting, för då kunde man bli högfärdig. Därför fick t ex jag höra regelbundet hur dålig jag var på vissa saker, och helst inför andra människor, även om jag inte hade skrytit eller påstått motsatsen heller.
Jag tror att denna barbariska uppfostran var mycket skadlig för mig och många andra med mig. Skulden och skammen blev så invävda i ens personlighet att det är en livslång uppgift att bli av med dem. Därför reagerar jag genast när jag hör någon klanka ner på sina barn och säger ifrån. Varför skulle de automatiskt vara elaka varelser bara för att de är barn? Och jag reagerar även då människor klankar ner på sig själva. Det ska man inte göra. Det bor ett barn inuti oss alla. Man kan bara göra så gott som man kan, mera än så kan man inte begära av en människa.
Jag skulle ha plågsamt lätt att producera saker i Mindre bra-kategorin, 20 per dag skulle komma på bara av farten. Så jag har dragit den slutsatsen att jag är så tränad på det här området att jag inte behöver någon mera träning just nu, utan kan ta det senare om behovet uppstår.
Jag är bra-övningen är så enkel och tydlig att det går bra att komma igång med den även på min korta instruktion. Men jag rekommenderar även att kolla genom Mias bok Självkänsla nu! där övningen finns beskriven i detalj, om intresse finns. Lycka till!
 
 
 
 
 
#1 - - Ina:

Så bra skrivet och vad skönt att ha insikt. Jag har en tacksamhetsbok jag skriver i varje kväll. Eller försöker rättare sagt för det är inte så lätt alltid och man är ju lätt sin egen största kritiker som sagt. Just nu jobbar jag med mkt annat via KBT och skriver ned mycket men sen ska försöka mig på detta.

Min uppfostran låter inte lika hård men jag känner mycket väl igen att man ska lära sig att man inte är bäst/så bra. Motiveringen här var för att förhindra att man blev besviken.. Och jag har ofta hört "vissa saker kan bara en mamma säga" och det är då inte bra saker.

#2 - - Anonym:

Intressant ifall det är så att man kan öka sin självkänsla genom att skriva ner positiva saker på papper. Min undran är på vilket sätt skrivna ord "talar" till oss.Jag tror att vi alla behöver bekräftelse både i stort och smått av människor i omgivning.Jag brukar skriva upp vad jag har för planer för dagen. Jag följer nästan alltid det jag nedtecknat. ifall jag har dagens planer endast i huvudet avviker dagens slutresultat oftast från det som från början var planerat. Liksom mina anteckningar kan fungera som en mänsklig arbetsledare,tror jag också att nedtecknade tankar kan fungera som en mänsklig livscoach. Det skrivna ordet talar till oss som om det vore en människa.
På vilket sätt tror du att en hård uppfostran,så som Du beskriver den,påverkar en människas prestationer i livet?
fd

Svar: Jag tror att allt man skriver på papper har kraft! Det har din lista, det har Jag är bra-boken, det har min blogg också. För att då har man på något sätt bestämt sig och strukturerat upp, oavsett syftet.Ja, hård uppfostran kan säkerligen påverka på många olika sätt, beroende även på alla andra faktorer som kan vara antingen förmildrande eller belastande. Variationerna är oändliga. Vissa knäcks säkert och får ett sår i själen. Andra får det svårt med självkänslan, därmed inte sagt att man inte kan komma över det om man arbetar med sig själv. Många får säkert det svårt känslomässigt, mot sina egna barn ffa men även att kunna lita på andra människor ffa i nära förhållanden. Och vissa blir kanske lite klokare till sist som personer?! Jag ser en stor skillnad mellan Finland och Sverige. Mentaliteten i Finland har varit ohyggligt hård men håller på att mildras så småningom. Det var kanske krigets arv, människor blev skadade. Naturligtvis kan man inte dra alla familjer under samma kam. Och alla har ett ansvar över sitt handlande ändå.
Annukka

#3 - - Anonym:

Jag betvivlar inte att en hård uppfostran kan ha alla de negativa följder som Du nämner.Vad jag också tror är att en känsla av att inte duga till kan resultera i ett slags revanschlystnad som gör att man kanske i sin livsgärning presterar mer än vad man annars skulle ha gjort,just för att verkligen visa att man duger till.
Jag har i min omgivning en människa som var väldigt hunsad som barn men som vuxen är en oerhört stark människa. Det är omöjligt att veta ifall denna styrka har något med uppväxten att göra,det är kanske andra faktorer som spelar in.
Jag är dock inte helt säker på att en hård uppfostran är enbart negativ,men visst,en del saker som man fick höra som barn hade man definitivt mått bättre av att slippa och säkert har det till viss del begränsat en i livet.
Fd

Svar: Jag mår bra idag och livet har lärt mig mycket. Jag tycker absolut att barn ska uppfostras till folk, dvs att de går att ha i möblerade rum och att andra människor ska ha det lätt att tycka om dem. Vissa barn behöver nästan inte sådan uppfostran alls, de är lugna och lätta att ha göra med. Medans andra kan vara mera utmanande. Kan tänka mig att det inte är så lätt med barn som har någon psykisk diagnos,t ex svår ADHD. Men jag är övertygad om att barn ska visas samma respekt som för vuxna, de har samma människovärde.
ps. Du har rätt, några med traumatisk barndom blir högpresterande. I boken Den mörka hemligheten skrivs om detta (tidigare inlägg)
Annukka

#4 - - Anonym:

Ja,det är nog viktigt att man uppskattar sig själv lite mer och den här diskussionen har fått mig att fundera på att kanske vara lite mer förnöjd i livet,man är ju ändå ganska bra trots allt. Det kunde säkert varit värre.
Tack för ett tänkvärt inlägg!
Fd

#5 - - Sandra Lundin:

Den här boken gav mig så många tankeställningar när jag först läste den. Hade ingen aning om att man kunde skilja på självförtroende och självkänsla och att jag hade mycket av det första men nästan inget av det senare.