De svåra valen

När hösten återigen rullade igång var jag så less på mitt liv att det var dags för några principbeslut.
Facebook bara en gång om dagen. Oj vad jag har mått gott av det! Ridbyxetraumat fick mig bestämma att gå ner i vikt. Bra, vi får se hur det går. Och idag har jag bestämt mig att försöka sluta svära. Om jag mot förmodan skulle sakna otyget får jag väl börja om då.
Jag älskar mjuka goa Rabalder-tunikor! Men nu är det slut på mumintrolltider. Jag ska handla mig några fina mörka byxor från Meandi, ta i bruk mina kortare tröjor och jag har även beställt mig fina långa stövlar. Jag ska bli en seriös lady. Åtminstone på väg till jobbet och tillbaka hem. (På jobbet har jag mina vita kläder, på kvällen ridbyxor och på natten nattkläder, men 1 timme av 24 ska jag uppnå i alla fall.)
Många människor, såsom Tove Jansson, levde under ständig konflikt: Har jag gjort rätta val i mitt liv? Jobb eller familj? Ska jag ägna mig helt och hållet åt konst? Sådana här funderingar hade hon livet ut. Drömmen om något mera, något större. Men jag tror att jag får tills vidare nöja mig med små förändringar.
Barnen har jag, och dem väljer jag aldrig bort. Gubben byter jag absolut inte ut. Och i och med gubben får jag nog snällt  bo kvar  i Vännfors. Hästen måste jag ha, eftersom jag behöver motion och frisk luft, och kan inte tänka mig någon annan idrott än ridning (och det är väl tur det, med mina knän och allt.)
Jobbet då. Det har jag faktiskt tänkt byta några gånger, och inte så länge sedan sist, men även om jag skulle bli en mumie i sjukhuskorridorerna, vet jag ändå att jag gör någonting gott, och att någon måste göra det här jobbet. Det är inte bortkastat, och därmed kan jag fortsätta tills vidare, tills det är dags för någonting annat. Jag lär mig någonting nytt varje dag.
 
Jag kan berätta för Yades vänner, att vi hoppade lite studs på markarbetsträningen igår! Hon var på hugget, och jag bromsade kanske lite för mycket. Men hon var väldigt fin och lika klockren på hinder som hon brukar vara. Tyvärr har jag ingen fotograf nuförtiden!
Slutligen ett skönhetstips. Min underbara Ljung-ansiktskräm från Sorsele tog slut nyligen, och då återgick jag till ett gammalt, beprövat koncept. L'Occitane har så milda och fina krämer att jag använder faktiskt kroppskrämerna till ansiktet. De är precis lika bra som andra märkenas ansiktskrämer, och svider inte det minsta lilla. Min favorit, ros, finns inte här uppe vad jag vet så jag köpte Verveine (citrus) från båten. Funkar lika bra. Och räcker länge!
 
 
 
 
 
 

Shopping

Hösten har rullat igång och därmed blev det bryskt stopp på mitt köpstopp! Poppe behövde kläder och Tommi skor, samt ny innebandyklubba. Därtill gav dragkedjan i mina nästan nya ridbyxor upp. Ok, ok, jag har ju stor mage, men inte så stor. Dragkedjan hade väl kunnat nöja sig med att öppna sig, såsom den har gjort förut. Och där kommer vi till begreppet kvalitet igen. Mina Jacson-ridbyxor x 2 har faktiskt hållit i 10 år. Även Jacson-shortchaps höll säkert i 7 år, jämfört med billigare märken som man kanske kan ha ett år.
Så det bar av till Hööks (jag ville ha ridbyxor som är smala nedtill och åtsittande, helskodda). Jag vet ingenting lika provocerande som att prova för små kläder! Till sist kunde jag bland hundratals ridbyxor välja EN modell, största storleken, som passade mig. Jag sade någonting syrligt till personalen, att deras ridbyxor verkar vara för 15-åringar, och de höll med, de hade faktiskt kontaktat leverantören redan... En trevlig detalj i mina nya (rätt tighta) ridbyxor är benen nedtill, de är satinliknande material och inga kardborren.
 
 
Det finns även riktigt fina kläder på Hööks, och då menar jag Spooks. Jag ville absolut ha deras fantastiska väst i vinrött, utgående färg.
 
 
Lite annat fint fastnade också med.
Slutligen vill jag tipsa om mitt favorit-skönhetsmärke Rituals doftstickor. Behaglig och inte för påträngande doft som man ändå märker. Jag har fikondoft.
 
 
Det blev en så fin dag att vi for ut i skogen med Yade. Hon har mycket vilja men mindre bra kondition. När jag märkte att hon blev trött skrittade vi bara.
Ridbyxeprovningen var ändå såpass traumatisk, att veckans löfte är att gå ner i vikt. Jag har inga större olater (ingen läsk eller chips, sällan godis) som jag kunde angripa min vikt med. Träningen kommer automatiskt nu när Yade är i gång. Min strategi är att minska matportionerna en aning och äta endast när jag är hungrig (kan t ex skippa lunch eller middag på helgen.) Jag kommer att lyckas.

Hästhälsningar

Måndag och markarbetsträning igen. På söndag hade jag för första gången travat och galopperat några varv i sträck, för att nu måste vi även så småningom börja få upp konditionen. Jag hade då på känn att jag hade en fin häst under mig...
Hon var så glad igen när hon fick följa med till Norrmalm på måndag kväll. Vi red i mörkret, på en belyst ridbana, bara 2 ekipage. Yade var SÅÅÅ taggad. Vi skulle bara trava över några bommar och hon for ivär som ett kanonskott! Och så fin hon var! I rund, låg form (synd att jag inte har en film!), hela hästen kom verkligen till sin rätt.
Magdalena, som ändå har tränat oss i ett helt år, kommenterade: "Vad kul att få se henne så här! Som en annan häst. Hon är så HÖGREST!"- och ja, det kände jag också. Jag överdriver förstås, men hade det varit dressyrtävling hade vi inte bara fått godkänt för formen, utan 7or och 8or för schwung och lösgjordhet. Jag dansade fram på en grand prix-häst som jag plötsligt fått någonstans ifrån, berätta mig varifrån.
Även ifjol, 2013, då hon helvilade drygt en månad på betet med hudinfektionen, var hon mycket mjukare och mera lättriden efter pausen. Och Bissan kommenterade detta: "Jag har sett det SÅ många gånger!" Men då var hon ju frisk och gick fritt på betet. Hur i himmelens namn kan man bli såhär fin av att stå 3 månader i en sjukhage??? (Ok, med 5 veckors igångsättning först men ändå.) En häst som tappat alla muskler och kondition. Är det som jag tror att hon bara tycker att det är så himmelens roligt att vara igång och få röra på sig igen att hon får en helt annan utstrålning??
 
 
Då kvarstår det några utmaningar- inne eller ute, täcke eller ej. Klåda??? Ingen farlig klåda nu, men återkommer den vid installning? Hur mycket kan maten ökas, ta hänsyn till att det blir kallare samt fångvarning (och hon var inte överviktig när hon fick sin fång). Samt upptrappning av träning och återuppbyggnaden av alla muskler. Hon är hungrig. Återigen mat. Och mitt i allt njuta av henne just här och nu.
Visa fler inlägg