Våren är här!

...Första, den allra första fotbollsträningen!
 
 
Som tur var så hade vi all utrustning, från passande fotbollströja och fotbollsskor till vattenflaska som var en väldigt viktig detalj...
 
 
...Och såklart sover man med benskydden på!
 
 
Det har varit hektiskt men får man 5 minuter över hinner man ju spela en "koirapeli", hundspel, som för övrigt är läxan i finska. Roligt och mycket spännande trots mycket enkla spelregler...
 
 
Hästen känner av våren också. Vi har slutat dras och slitas och går numera i fin, rund, avslappnad form, helt eniga. Konstigt vad lätt det var när det väl lossnade. Tyvärr har ingen filmat det.
 
 
Matte är ångestfylld inför det gröna och fång!
 
 
Slutligen ett recept på korv och blomkål!
 
 
För 4 personer
1 medelstort blomkålshuvud- skär i buketter, skölj, och koka mjukt. (8-10 min)
Sås: 3 msk vetemjöl
5 dl mjölk (ej lätt)
1 msk fett t ex smör
salt och peppar
1-1,5 dl riven ost
Rör ut mjölet i lite av mjölken, vispa. Tillsätt resten av mjölken och fettet. Koka upp under omrörning, 3-5 min. Smaka av med salt och peppar. Sist osten.
Lägg i en falukorv skuren i bitar, och allra sist den kokta blomkålen.
Servera med potatis eller makaroner och t ex skuren paprika.
Jättegott!

Känn igen dina inre demoner

När man börjar gå i terapi tror man ofta att det är någonting nästan magiskt. Att terapeuten kan liksom leverera en insikt som är beyond and over everything. Lika snopet blir det för alla, har jag hört, när det visar sig att den stora insikten är någonting så alldagligt, så basalt, att vi inte ens har trott att det är värt att tas upp eller tänkas på.
 
Dagens terapiapproach är alltsom oftast kognitiv (KBT), dvs man gräver inte ner sig i orsakerna så mycket, utan riktar blicken framåt, "gör om, gör rätt." Jag, som är en kvinna av handling, gillar det.
 
Uppfostran enligt Jantelagen:
-Om du är bra på någonting, kom ihåg att det finns ändå dem som är ännu bättre än du och dessutom finns det mycket saker som du är dålig på!
-Om du är dålig på någonting, ska det helst understrykas lite extra och berättas för alla.
-Om du blir utsatt för en så kallad normal motgång eller rentav en olycka, så är det viktigt att du känner skuld över det inträffade. Det kan ju vara så att du har bidragit till den. Tröst eller stöd ska ej ges pga detta.
-Om någon är dum mot dig, kom ihåg att felet säkert var ditt.
-Att du mår dåligt eller är kanske sjuk är ingen ursäkt. Ta dig i kragen! 
 
Av världens människor tillhör säkert 90% den människotypen som tar på sig lite för mycket alltjämt, gör sitt bästa i alla lägen, känner regelbundet otillräcklighet eller rentav skuld över saker man inte rår över, går och funderar om man borde ha gjort annorlunda etc etc. Bara en ynka procent är obotliga narcissister som anser sig vara bäst, och felfria i alla lägen, och jag tvivlar på om det ens hade gått att ändra på med all världens uppfostran. Med andra ord: SKROTA JANTE!!!
 
Jag tror att ännu viktigare än att vi går efter barnen och tvångsmässigt beundrar allt vad de gör, är förutom att behandla dem kärleksfullt förstås, att ge dem ett friskt exempel hur man förhåller sig till livets motgångar.
Motgångar hör till livet.
Att någonting går emot betyder inte att allt är kört.
Motgångar ska sättas i proportioner ("ingen är död").
Man ska hålla i bakskallen att alla människor har motgångar, och det finns alltid dem som har det värre.
Man ska ta ansvar för sina handlingar, göra så gott man kan, och har man gjort någonting fel med avsikt ska man gottgöra det. Allt kan gottgöras.
I motgången finns alltid en läxa att lära sig.
Ödmjukhet är bra, men det är inte samma som underlägsenhet.
Man ska aldrig, aldrig ge upp!
 
När mina ögon började öppnas, noterade jag att jag hackade på mig själv hundratals gånger varje dag. Sjukt vad?! Det började med utseendet och vikten (alltid för tjock och på något sätt fel.) För gammal (vem rår över åldern???) För dålig- tacksamma objekt var t ex ridning och mitt jobb. (Att göra mitt bästa räckte inte. Jag skulle vara nästintill perfekt.) För lat- man måste åstadkomma ännu mera. (Upp med tuppen på morgonen och full aktivitet hela dagen! Och att läsa och blogga räknas inte, det ska vara någonting konkret!) Och sist men inte minst- alltid på något sätt dålig och otillräcklig som person, som mamma, som partner. (Hur ska jag vara så att jag duger?) 
 
Är det ens möjligt att vara så dålig som jag har varit???
 
 
 

Korianderkyckling

En jättegod och enkel rätt! För 4 pers
1 kg kycklingfileer, låt tina, rensa och dela på längden. Lägg dem i en smord ugnsform.
1 stor gul lök- skala och hacka
2 dl vatten + en halv kycklingbuljongtärning- värm vattnet och lös upp
2 dl creme fraiche
1,5 msk vetemjöl
0,5 tsk salt
2 msk soja
1 tsk Colmanns senappulver
1 tsk ingefära
1 tsk koriander
0,5 tsk gurkmeja
Blanda ihop allt det ovannämnda till en sås och häll såsen på kycklingen.
Grädda i 225 grader, 35 min i mitten av ugnen.
Dekorera med färsk persilja. Servera med sallad och t ex ris.
 
 
På min födelsedag gjorde Greger sina specialkotletter. På begäran, snabbt recept följer här:
8 skivor kött, lägg i botten av en smord ugnsform
 
Gör en sås:
3 dl grädde
4 dl creme fraiche (ej lätt)
1 dl het chilisås (eller 5 dr tabasco)
Svartpeppar
1 dl soja
0,5 tsk sambal oelek
2 msk maizenamjöl
Blanda ihop såsen och häll över köttet.
Ugn 1,5 h i 175 grader
 
6 kommentarer
publicerat i Mat
Taggar: korianderkyckling, kotletter, kycklingrecept, recept
Visa fler inlägg