Överraskningsskilsmässa

Jag hämtar min inspiration till bloggen från finska skvallertidningar (ibland, haha) och senaste veckan har en "ond bråd" skilsmässa diskuterats flitigt. Ni vet vad jag menar, tillsammans i 10 år, lyckliga, flera barn. Och så en dag sticker den ena utan förvarning, och den andra är ett enda frågetecken.
 
Jag skulle kunna påstå att det där är bara något konstigt fenomen i kändisvärlden, men nu är det så att jag personligen känner många helt vanliga människor som har fått uppleva detta. Det är inte så ovanligt att man just förlovat sig eller planerar bröllop, köpt en lägenhet tillsammans eller tatuerat in varandras namn. Man kan ha planerat bröllop kvällen innan, och morgonen efter sticker den andra.
 
I de flesta fallen kan man ändå se efteråt att det fanns vissa konstiga tecken i luften. Sena kvällar, övertidsjobb. Mycket tränande, viktnedgång och nyväckt intresse för sitt utseende. Ibland försämrad kommunikation. Men den andra har inte kunnat tänka sig ändå, inte velat tro att det var så illa.
 
Det är sällan man går jämna steg i separationsprocessen. Oundvikligen ligger den ena eller den andra steget före. Och den som ligger efter upplever sig alltid har blivit tagen på sängen på ett eller annat sätt. Det är svårt att generalisera i ett ämne som detta, men jag vet att det finns många kvinnor som känner sig osedda av sina män. Män som är visserligen snälla och ordentliga, men som bara låter allt rulla på, ser inte och hör inte sin partner, och tar inte förslag till förbättring på allvar.
 
Alltför ofta löser man problemet med en utväg som heter ny förälskelse. Det är ingen bra lösning, men kanske upplever man det som enda utväg om man inte får gehör för sina känslor och behov. Frågan är om man varit tydlig nog. Många par har i grund och botten förfärligt dålig kommunikation- man undviker prata om svåra saker och känslor överhuvudtaget. Vi har inte lärt det hemma, och saknar inte ens den typen av kommunikation. Det känns besvärligt och skrämmande att blotta sina känslor.
 
Min åsikt är att en vuxen person är ansvarig för sina nära relationer. Det innebär att det minsta man kan begära är att man i klarspråk meddelar den andra att man inte är nöjd med förhållandet, om så är fallet. Och vill man verkligen lämna den andra så har man rätt till det. Men en vuxen människa är den andra en förklaring (eller ens försök till förklaring) skyldig. Och den ska ges öga mot öga, inte via sms eller skvallerpressen.
 
Som Jonathan Lejonhjärta sade, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
 
 
#1 - - Yvonne:

Håller helt med dej! Många kramar till dej!

#2 - - Znogge:

Även jag instämmer till 100%!

#3 - - Gunnel :

Du har helt rätt! Men tyvärr är de flesta väldigt fega och vill bara smyga iväg. Då är man som du skriver en liten lort. Ha det bra.

#4 - - Ditte:

Klokka tankar och jag instämmer helt.
Att vara ärlig är viktigt och så även i en nära relation. Och en kan inte låta sin partner gissa vad som inte är bra, utan försöka sätta ord på känslor och tankar. Vet man inte så hjälper det ändå att prata om hur man känner det.
Ibland tror jag man ger upp ett förhållande alltför lätt, enklast så, och tror/vill tro att gräset är grönare på andra sidan.
Men vill man inte leva kvar i ett förhållande så smyg inte iväg för det är fegt.

#5 - - Andra året i Hjo:

Handlade det bara om han och hon så drabbar det bara dem som sig i leken... Finns det barn är det värre. Det talas sällan om skilsmässobarn men några lyckliga sådan finns det knappast. Och det finns många. Gammalmodig? Jodå, men barnen finns där ändå.

#6 - - Mia:

Jag instämmer i dina tankar... och det där med att hämta inspiration från media eller bekanta, ja det gör jag också för att finna något att blogga om. Allt för bloggandets skull! ;-)

#7 - - Comsi Comsa:


Instämmer i dina tankar, rak är det minsta man kan vara. Att få reda på saker genom media måste vara fruktansvärt.

Kramen ♥

#8 - - Rantamor:

Här har vi gnott på tillsammans i 45år i höst, märker att vi har blivit bra lika varann, tänker lika när vi ser något och avslutar varandras meningar...
låter knäppt men så är det.
Vi var unga och gravida när vi gifte oss , nu är vi ogravida och fortfarande gillar vi varann väldigt mycket.

Skulle nog inte kunna tänka mig någon annan än min fina Rantafar, och skulle han hitta en annan så får dom nog ta mig som på köpet....
hehe..

Tjingelingen från Rantamor.

#9 - - Tove Olberg:

Den vita tigerbilden passar väldigt bra till inlägget; jag undrar om inte alltför många av oss är förälskad i förälskelsen - men inte kär i kärleken med värme och tillit. Tidens lätta lustleverne och självförverkligande snitzlar sig in - upplevelsefreak höga som hus ... själv ska jag nog inte säga så mycket - men jag "jobbade klart" innan jag gav upp. Men en vände i dörren kan jag säga.
Då fick jag fullgott av det som kallas erfarenhet ... (flera relationer) med god tid att reflektera över fenomenet i vår omvärld ... eneboer i 14 år nu.
Tantarmén får göra en insats i parväg; håll ut, håll ut och håll ut - växla några ord titt som tätt - eller varför inte testa att var tysta tillsammans? Men vad blev det nu ... jag får sluta tvärt.

#10 - - TantGlad:

Det finns ju inget dumt man inte kan prata om. Att prata med varandra är ju jätteviktigt för att nå fram till varandra.
Alla vill nog åxo bli sedda.
Tycker dina inlägg är intressanta och du är så vettig tycker jag.
Må så gott.
Kramiz.

#11 - - || henrik olsson || mannen som kan prata om hundar ||:

Ett förhållande måste vårdas och underhållas - på samma sätt som en vänskap! :)

#12 - - Sandra Lundin:

Fick lite ont i hjärtat när jag läste rubriken men allt klarnade ju mer jag läste i texten. Tycker att det är det som är mest skrämmande med att leva med en annan människa. Även om man själv är en person som kommunicerar och trycker på vikten av att prata om det som inte är bra så är det ju inte alla andra som är på samma sätt. Man kan ana ugglor imossen men så försäkrar den andra parten att allt är bra tills det en dag brister. Är ju inget man kan gå runt och oroa sig för men nu när jag tänker på det så är det ju verkligen lite gambling med sitt hjärta.

#13 - - The Place To Be:

Håller verkligen med att många har dålig kommunikation och det har hänt mig med i andra förhållanden. Men ibland har jag upplevt att även om man är övertydlig vill den andra inte lyssna och stoppar huvudet i sanden och sen när man väl har tröttnat och är borta då är den andra villig att göra något.... To late! :-)

Men tur det inte är så nu!
Kram Malin

#14 - - Marieangel:

Problemet är att den andra ibland inte fattar fast man säger det, så ofta är den ena färdig med förhållandet före den andra. Ha en fin dag!

#15 - - Bosse Lidén:

Jag håller med dig i dina kloka åsikter och tänker något liknande. Vem vill vara en liten lort. Inte jag. Istället vill jag till helgen fira 25 år som förlovade på något fint sätt. <3
Annars känner jag till många smarta och mindre smarta saker som inte passar att skriva så här offentligt. :) Inget förvånar mig längre. Det är inte ofta jag tappar hakan längre. Tydligen har jag levt för länge. Kram Bosse Trogen

#16 - - Monnah:

Precis som några andra här hintat om så spelar det ibland inte någon roll att den ena både försynt och med klarspråk varnar om att förhållandet inte är riktigt där det borde vara. En god vän till mig levde i ett i mina ögon helknasigt äktenskap där kärleken aldrig riktigt fanns med och där bråk om ALLT förpestade relationen och familjelivet. En dag bara brast det för den kvinnliga parten och hon fixade ny lägenhet och allt praktiskt inom loppet av bara några timmar. När hon meddelade maken hur landet låg stod han helt oförstående. Till och med i familjeterapin som de gick igenom under en tid efteråt för att försöka göra allt så bra som möjligt för barnen var han "oförstående" trots att terapeuten klurade ut situationen på en gång.

Jag tycker absolut att ärlighet ska genomsyra en relation och att kommunikation är A och O. Problemet uppstår när en part, eller båda, helt enkelt inte har förmågan att förstå vad det innebär.

Tack för kluriga och tänkvärda ämnen!

Svar: Mmm, känner igen fenomenet mycket väl.
Annukka

#17 - - Christina:

Klart att man har rätt till en förklaring!

Kram <3

#18 - - Lissen:

Ja, man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Vet också många som farit illa av liknande situationer. Hujedamej

#19 - - Rolf:

Det är svårt att på rätt sätt öppna en sådan diskussion i ett förhållande. Risk att det uppfattas som någon sorts anklagelse och blir oreparabelt. Här vill till finess och kanske kvinnlig list om det nu är kvinnan som vill förbättra. Att vårda ett förhållande är nästan ett heltidsarbete. Små spontana utflykter/resor,ta in på något mysigt hotell och glömma vardagen för några timmar,det är mitt recept. Vardagens bördor tar ibland kål på passionen.

#20 - - Yvonne:

Det blev en händelserik dag igår också. Kram!

#21 - - Geddfish:

Detta stämmer mycket väl in på mitt första äktenskap. I mitt andra, där erövrade vi kärleken varje dag, SÅ viktigt, och då händer inte detta fenomen.
Kram!

#22 - - Lena i Wales:

Du har så rätt! Men visst är det svårt ibland.