Tredje veckan med nya hästen

För att säga som det är så har vi lärt känna varandra ännu bättre denna vecka, och det innebär inte bara positiva saker. Gubben har landat och verkar trivas, men har börjat även ha egna åsikter.
Han skulle helt plötsligt inte längre gå in i hästtransporten. Vi vet ju att han inte har någon fobi så det var bara att nöta på. 45 minuter tog det första gången och däremellan har det gått rätt snabbt några dagar. Igår lastade vi igen, utan att vi skulle åka någonstans, och fick jobba i ca 20 minuter. Alla- jag, Lis-Marie och Greger- är fullständigt lugna och medvetna om att vi håller på hela dagen om det behövs. Gubben såg oerhört sur och tjurig ut men förstod väl han också att det var bäst att ge sig till sist. Vi fortsatte dessutom tills han gick in utan lina som hängde vid transportens sida, sen fick det vara nog för den dagen. Utmärkt ledarskapsträning- man kan ju inte gå in i transporten bara till hälften utan det är total underkastelse som gäller när han väl ger sig. Dock är jag inte säker på att han accepterat oss så mycket bättre som ledare nu, men han vet i alla fall bättre var han har oss.
Camilla hade han bjudit på ett rejält bocksprång då hon nuddat honom med spöt i skritt, han som inte ens brukar reagera på spöt. Men sen hade han skött sig bara fint under hela uteritten.
Han vill i allmänhet inte komma ut från hagen (förutom på kvällen), han möter inte oss med entusiasm kan man säga. När man rider ut är han som klister hemifrån men hemåt går det bra.
Igår red Lis-Marie och Celine ut tillsammans och Gubben tyckte nog att det var kul att Funny var med för då gick allt jättebra.
 
 
Vi har ridit flera gånger i ridhuset där han har skött sig fint också. Det är väldigt skönt att han inte är tittig. Det är ju inte omöjligt att han har träningsvärk efter nya ryttare och allt så vi har tagit det lugnt. Han har dessutom vaccinerats i veckan.
Han får lätt en "taktstörning" framför allt i skritt och ffa i vänster varv, om man byter varv och han kommer upp ur formen. Då blir han stötig och kort i höger bakben. Jag har löst det genom att rida framåt och hålla skallen nere, för att när han "rullar på" så går han klockrent, även på volt och skänkelvikningar.
Jag kunde befara att han skulle testa oss någon gång, eftersom han har haft så många ägare och enligt vad jag förstått så har de inte alla varit så duktiga och erfarna. Men jag har också tänkt tanken att det kanske blivit lite för mycket för honom på sistone och att han kanske borde få bara ta det lugnt istället för all möjlig träning. Svårt att veta när han inte kan prata! Tog in honom ikväll och har verkade i alla fall inte överdrivet olycklig. En annan positiv sak är att han har blivit mycket lugnare när vi borstar honom och vankar inte längre av och an på stallgången.
 
 
Så jag ska prata med förra ägaren och sen ser vi fram emot en ny vecka!

Jag jagar inte likes!

Har ni hört den där vanliga visan om hur fint och prickfritt allt ser ut på Facebook och Instagram? Hur "alla andra" har det så perfekt. Och så undrar man, ÄR det verkligen så? Och sen kommer man fram till att nej, så är det nog inte. Alla hushåll har dammråttor, leriga skor, smutstvätt och misslyckade bakverk som man inte lägger ut på Insta. Men ändå så kan man inte riktigt släppa det. Den där pressen som äter upp en inifrån när man försöker passa in och leva upp till i alla fall några förväntningar, oklart vems förväntningar dock. Känner ni igen er?
Vet ni vad? Det gör inte jag!
Jag är 41 år och jag kan utan skrupler säga att jag vill gärna fortsätta utvecklas, men jag behöver inte vara perfekt, vad det nu innebär. Jag tror inte att någon människa kan vara perfekt. Jag tycker om när det är välstädat och estetiskt och skulle önska att jag hade ännu lite mera ordning omkring mig. Jag ser upp till dem som kan måla, rita, komponera, pyssla, handarbeta, sköta sin trädgård fint och göra estetiska bakverk, för att dessa saker är jag inte så bra på och hade gärna varit bättre. Men vem är bra på allt?
Å andra sidan, är jag inte heller världsbäst på mitt jobb, eller hästar och ridning, matlagning, eller ens bloggning, och dessa saker tar mycket tid och engagemang av mig och ändå har jag inte blivit så bra som många andra.
Hur många människor finns det inte som har miljoner läsare på sin blogg eller som rider svåra hästar som jag inte ens skulle våga sätta mig upp på och går och vinner alla möjliga ridtävlingar. Programmet Mästerkocken fick mig inse att i köket är jag ändå en nybörjare, och ja, vad gäller mitt jobb så där brädar inte ungdomar mig utan det gör mina äldre kollegor, och jag är inte säker på om jag kommer att nå upp till deras nivå i hela mitt liv.
Men vad ska jag göra?? Ska jag gå under för allt detta? Jag gör ju mitt bästa och det är det jag klarar av. Om Gud finns så måste han ha planerat det så att även jag behövs och har någon funktion, annars hade han väl inte gjort mig. Och om jag nu hade varit sjukskriven och inte haft en endaste hobby, så hade jag ju fortfarande varit jag, och viktig och behövd som mig själv, varför hade jag annars funnits? Vi alla har ett människovärde som är kompromisslöst. Produktivitet är inget mått på människovärde, varför tvivlar vi så ofta på det? Däremot så tror jag fullt och fast på att vi alla mår bra av att ha en sysselsättning.
Jag tycker att det är fascinerande hur man även i bloggvärlden lyckas hitta de likasinnade, och min teori stöds av att jag mött flera bloggvänner på riktigt och lärt känna dem. De jag följer och de som följer mig verkar i stort sett dela mina värderingar. Ytan är inte det viktigaste. Man kan ju inspirera och inspireras av varandra utan att försöka ge en perfekt sken eller att skryta.
Jag orkar faktiskt inte ens läsa om gnället om pressen från Instagram. Den pressen sätter man själv, ingen annan.
 
 

Finsk köttpirog och bacontorsk

Timeoftiger är ju faktiskt en matlagningsblogg också!
Jag hade ett behov att vara finsk idag så jag gjorde en köttpirog.
Nyp ihop 5 dl vetemjöl och 200 g smör. Tillsätt 250 g Kesella. Lägg degen i kylskåpet.
Koka 2 dl ris.
Skala och hacka en gul lök, och stek den mjuk. Stek även ca 500 g köttfärs.
Blanda ihop lök, köttfärs och ris, och tillsätt 2 ägg (råa). Smaka av kraftigt med salt, peppar, soja, tomatpure och senap (en del av smaken "försvinner" inne i pajen!)
Ta fram degen. Kavla en lite större bit på ett bakplåtspapper med hjälp av lite vetemjöl. Kavla ut så att även kanter uppstår. Lägg på fyllningen. Kavla sedan den något mindre degbiten till ett lock som du lägger på. Pensla med ett ägg. Gör hål med gaffeln.
Grädda i mitten av ugnen 225 grader i ca 20 minuter, tills pirogen fått färg.
 
 
 
 
Häromdagen tillagade jag min eviga torsk (syftar på LCHF)  på ett lite annat sätt, recept från nätet.
Ta 2 block torsk, låt dem tina.
Skala och hacka en halv rödlök och ett paket bacon. Stek dessa. Finhacka ca 7 soltorkade tomater och stek även dem.
Gör en röra av 60 g smält smör, 1 tsk sambal oelek, 2 pressade vitlöksklyftor och lite salt och peppar. Ev även timjan och oregano.
Lägg torsken i en smord ugnsform. Salta och peppra (rätt kraftigt såsom alltid med fisk.) Lägg på ett lager persilja. Sprid över baconröran och häll sedan över smörblandningen.
Grädda i mitten av ugnen 200 grader i 15 min. Det optimala är att hälla smöret på fisken i omgångar så den blir saftigare.
Koka 800 g tvättade små potatis (helst nypotatis, annars får man skala dem) i saltat vatten. Krossa dem lätt med något trä-köksredskap. Strö över flingsalt, smörklickar och ev riven parmesanost och ugnsstek på högsta värme tills de fått lite färg, en stund. Dessa blir god tillbehör till fisken.
Jag ber om ursäkt för den fula bilden.
 
 
Visa fler inlägg