Oberäkneliga djur?

När jag var barn minns jag att vissa katter kunde faktiskt vara lite oberäkneliga. Där satt man och klappade dem i godan ro och de spann och sen helt plötsligt slog de till.
Numera är de flesta katterna inte sådana, inte i allmänhet och inte våra i synnerhet. Salomo får aldrig nog av klappning...
 
 
Det kan Sisu få, men då reser han sig bara och går sin väg.
Jag tror att det beror på att det numera finns en lag på att kattungen måste vara minst 12 veckor gammal innan den skiljs från sin mamma och sina syskon. Förr i tiden tog man ju ofta katterna från sin mamma mycket tidigare, redan när de var 8 veckor gamla eller så. Och då var risken stor att de blev mer eller mindre socialt handikappade, eftersom deras sociala träning inte var färdig.
Hundarna däremot får fortfarande vara 8 veckor vid avvänjning, men det är ju en annan djurart.
Att katten skulle präglas mera av sin nya familj om den tas tidigare är bara trams. Man kan ju få en oerhört tillgiven katt även när man tar dem i vuxen ålder, som det har blivit av Salomo som vi köpte från Djurskyddet. Jag upplever faktiskt att han är väldigt tacksam och medvetet nöjd. Han spinner varje gång när han kommer in i huset eller bara får syn på oss. Månaderna han levt som övergiven utekatt har gjort att han uppskattar sin nya tillvaro.
En annan som däremot tar livets goda alldeles för givet har vi här, får jag presentera Sisu.
 
 
Oerhört omysig och asocial katt. Skiter fullständigt i oss människor. Antingen så är han ute, eller sen sover han i källaren (i en låda högst vid taket). Däremellan äter han högt smaskande. Han kan vara social kl 02-04 på natten då han lägger sig på ens ansikte. Lystrar inte till sitt namn eller något av sina tusen smeknamn. Är dock inte till salu för alla pengar i världen.
#1 - - Karin Eklund:

Man älskar dem helt oberoende hurudana de är, konstigt nog.
De äger människan, katterna! Så är det bara.

#2 - - Anonym:

Ha ha ha, skrattar åt din beskrivning av katten. 😃 Din förklaring av kattens oberäknighet var bra. Hade katter som barn men de var snälla. Senare under åren har jag träffat på mindre snälla katter och efter det så tycker jag sådär lagom bra om katter. 🐱
En vän köpte en katt för 5000 kr och den intog sin plats under soffan och kom bara fram på natten för att äta. Inte mycket sällskap för pengarna tänker jag.. 😂

Kram 🤗 Comsi Comsa

#3 - - Ditte:

Vilken fin och varm beskrivning av katter! Jag träffade ju er Sisu innan den flyttade till er och redan då var han så fin.
En katt är självständig och går sin egen väg och jag förstår att båda era katter är favoriter.

#4 - - elisabeth:

Sisu är helt annorlunda, söker vårt sällskap hela tiden, vill bara va med oss, går ut och kommer in för att söka rätt på oss. När vi är ute kommer han och lägger sig så att vi nästan trampar på honom. Så det kan vara. KRAM

Svar: Alltså Fläcken? Jag tror att Sisu kan bli keligare på vintern igen. Han har så himla full upp med sin råttjakt ute. Men vi älskar honom oavsett och vill ha honom just som han är...
Annukka

#5 - - Znogge:

Djur är verkligen olika men de har sin egen personlighet och charm. Så fin att ni valde att köpa en katt från Djurskyddet. Finns många hemlösa djur som man kan hjälpa.

#6 - - Bosse Lidén:

Sisu verkar vara en härlig profil. :) Men jag hade nog föredragit dina andra mer njutande katter. Intressant att lära mig den ändrade skillnaden i veckorna. Undra om de haft uppe det på tapeten någon gång, att höja antalet veckor för hundar. Jag blir nyfiken på för och nackdelar om förslaget prövats.

Svar: Ja, haha, jag befarar att Sisu skulle vara något svårsåld vid ärlig beskrivning! Men den som gav oss Sisu skrev som kommentar att hans bror är helt annorlunda (kelig). Det finns säkert en hel del att googla om avvänjning av djur (seriösa artiklar).
Annukka

#7 - - wiolettan:

Åh, katter, mitt favoritdjur.
Har haft flera stycken i mina dar.
Vilka fina och härliga katter du har. Personligheter var och en på sitt sätt, som vi människor, olika varandra.
Tror att du har slagit huvudet på spiken direkt där med orsaken till att katter förr, en del, kunde bli lite trotsiga, helt plötsligt. De måste lära sig en hel del ifrån sin mamma.
Kram!

#8 - - FREEDOMtravel:

Jag kan nog tycka att katter är lite oberäkneliga ibland, men det kan bero på att jag inte alltid riktigt förstår mig på dem ;)

#9 - - mickandialog:

åhh. de underbara varelserna. klart att de ska vara sig själva. Tur att dt finns människor som, som bevarar egenskaperna. finns där, och tar omhand.
Kramis på dig

#10 - - Monnah:

Jag är kattmänniska och har alltid varit. Jag älskar det oberäkneliga, de starka personligheter alla katter jag mött har haft och dessutom gillar jag att de är så renliga och håller undan smådjur som är mindre önskade. Klösmärken på möbler gillar jag inte och inte heller stanken som uppstår runt markerande katter. Era katters personligheter låter finfina trots olikheterna. Huruvida avvänjningen har något att göra med den sociala träningen? Det är jag övertygad om. Någonstans önskar jag att även fler människor insåg vidden i att inte ta sitt ansvar över sina barns sociala träning... De kanske borde läsa ditt inlägg?

#11 - - Mia:

Sisu... jo, den sortens katt har jag träffat på hos bekanta. Det går inte att göra sig bekant med den... :-)

Salomo... så gott att ha en sådan katt, kan ju även få bekanta sig med sådana även hos bekanta... :-) Jag är uppvuxen med katter och gillar det djurets tilgivenhet och självständighet! Där är det inte husägaren som bestämmer när det ska kelas eller ej...

Svar: Men vänta om vi har fest el dyl! Sisu ska vara i blickfånget HELA TIDEN. Han går runt och visar upp sig. När mina föräldrar och brorsdöttrar var här så förstörde han deras nattsömn genom sitt "lägga-sig-på-ansiktet" flera nätter i rad... Salomo är lite mera avvaktande med främmande...
Annukka

#12 - - Mia:

Oj, han vill visa upp sig och bli beundrad, sedan mer svåråtkomlig... :-)

#13 - - SKRIVDIVAN :

Hahaha. Ja, min absoluta uppfattning har alltid varit att katter är opålitliga djur! Men jag har heller aldrig haft någon personlig relation till katter eftersom jag aldrig haft någon katt i mitt liv. Har dock börjat lära känna dem aningen bättre tack vare jobbet och vissa studiebesök jag gjort. Egensinniga, vackra djur! Fint med Salomo, att han insuper sin nya tillvaro med stor belåtenhet. Och vad är grejen med Sisu? Haha det syns på honom att han är speciell <3

Svar: Konstigt, jag har alltid tänkt mig att du har katter, du är ju en kattmänniska, det syns på långa vägar. Visst jobbade du för någon djurorganisation tidigare?
Annukka

#14 - - SKRIVDIVAN :

Haha det där tar jag som en riktigt fin komplimang :D Jag jobbar/arbetstränar på Djurskyddet Sverige!