Ödmjukhet är tacksamhet

Jag vill vara ödmjuk, eftersom jag inte kan förstå allt. Jag vill vara ödmjuk, eftersom jag har fått så mycket gott i mitt liv som jag ofta har tagit för givet.
Jag är tacksam över att jag har ett jobb. Ett jobb där jag kan hjälpa människor, förverkliga mig själv och utvecklas varje dag. Jag är tacksam över att jag är frisk -fysiskt och psykiskt- och kan fungera fullt ut. Jag kan träna och arbeta, tänka och skapa.
Jag är tacksam för mina barn och min man. Jag uppskattar att de också får vara friska idag.
Jag är tacksam över mina vänner och mina bästa arbetskamrater som ger mig så mycket och alltid hjälper mig.
Jag är tacksam över att jag är en stark kvinna och att jag får nya krafter när jag behöver dem.
Jag är tacksam för att jag får leva idag, här och nu, och lära mig nya saker om livet och om mig själv så länge som jag lever.
 
 
Gott Nytt År alla vänner!

Riktigt tigriga tankar inför julen

Julen är här, och jag har inte så mycket som hunnit skicka julkort i år. Men jag är inte stressad. Varför skulle jag stressa över någonting som har helt motsatt syfte, julen med sina ledigheter? Det får bli som det blir. Nästa år blir säkert annorlunda igen.
Det känns svårt att ryckas med i julhetsen, och tyvärr även i julstämningen, då jag vet vad som pågår i världen just nu. Så mycket krig, ondska och lidande. Dessa har förstås alltid funnits, men jag har blivit medveten på ett annat sätt.
 
 
Men det är inte bara "vi" och "dom". Det goda och det onda lever parallellt överallt. Jag kan inte rädda hela världen. Men jag kan i min tur fokusera på det goda och ge näring till min förmåga att känna empati och sympati mot min nästa.
Jag gör det helst lite i smyg. Jag vet ingenting lika motbjudande som människor som slår sig i bröstet och vill visa omvärlden hur himla goda de är och rapporterar på sociala medier varenda lilla insats de gjort för fattiga och behövande. Ursäkta mig.
Men det är kanske bättre att vara snäll för att få bekräftelse än att inte vara snäll alls? Vad vet jag, inte ska jag vara någons domare.
 
 
Mitt enda önskemål har länge varit att ha bra hälsa, och där har vi verkligen varit bortskämda i vår familj i år. Vi har knappt haft en enda lilla förkylning! Förutom när min pojke klagade över huvudvärk som t om väckt honom nattetid flera nätter i rad. Jag hade visserligen noterat att han inte hade någon röst, men inte tänkt på saken närmare. Han hade ju ändå varit i skolan och spelat Luciacupen (innebandy) för fulla muggar. Jag råkade då känna på hans panna och noterade att pojken var kokhet! Han hade säkert gått med hög feber i flera dagar men inte han heller reflekterat över det. Då blev det ett par dagars sjukfrånvaro från skolan.
Sjukdom och hälsa är mycket vad vi gör det till, det är så som med allt annat. På sociala medier ser man ofta bilder på hela familjer som ligger som ett drös i soffan, den ena sjukare än den andra. Dock inte så sjuka att de inte har orken att ha varsin smartphone/fjärrkontroll till tv-spel i handen. Men sluta mäta på era 37,4 grader säger jag. Ta er i kragen och ut i världen, så synd är det inte om er. Det finns dem som har riktiga problem med hälsan också.
 
 
Denna jul skickar jag många tankar till min kära vän Maggan som lämnade oss i oktober, efter en lång och plågsam kamp mot tarmcancer. När jag tänker på dig så är lyser du som ett ljus i mörkret. Jag vet att du har det bra nu. Men jag saknar dig.

En gång hade jag också ett liv

Förra helgen städade jag. Jag hade bråttom men jag hann ändå. Och nu har vi levt och smutsat ner en hel vecka igen, men denna helg har jag inte haft tid att "återställa" allt! Jag har nämligen annat för mig. Julen närmar sig.
 
 
Men det kan vara svårt att paketera vissa nyfikna personers klappar i fred.
 
 
Jag kan förstå varför det har skapats lagar som t ex arbetstidslagen. För att en människa behöver faktiskt vara ledig någon gång. Att ständigt vara berövad t ex veckoslutet lämnar sina spår. (Där verkar min man dock vara helt immun, han är ju bonde.)
Till sist har man bara energi till det allra nödvändigaste, såsom familjen. Och dåligt samvete till råga på allt.
Tur att det ändå finns saker som håller en på jorden.
 
 
Jag är inte ledsen. Jag är inte deppad. Jag är inte utbränd. Det finns många saker som gör mig glad. Men jag har inte en minut över, jag stupar i säng på kvällen för att orka kliva upp morgonen efter. Jag vet inte hur länge det här ska fortsätta. Vi måste helt enkelt få en bättre bemanning på jobbet till att börja med.
Och jag försöker skala av så mycket som möjligt av det som tar onödig tid och kraft. Jag är inne på projekt "rensning" igen, såsom många gånger förut. Alla onödiga prylar ges bort, även de som är fina. Administration kring olika saker ska minimeras.
Ändå lyckades flygbolaget pracka på mig ett kreditkort på Arlanda, på väg till USA. Tjejen som tog mina uppgifter tyckte att det var omöjligt att jag var född -74, hon tyckte att jag såg mycket yngre ut. Hon frågade vad var min hemlighet. Nåja, flera bokstavligen osövda nätter och dålig sömn resten av nätterna under de senaste veckorna. Hudvård som mest består av kranvatten. Hon undrade om de kunde bero på att jag inte sminkar mig- jag var nämligen osminkad inför den långa flygningen. Men nejdå, även där var jag tvungen att svara att jag visst brukar använda make-up varje dag...
Kanske var tjejen bara artig. Men jag känner mig trots allt fräsch just nu. Och jag är tacksam för varje dag jag är frisk.
 
Visa fler inlägg