En bok för feminister

Ursäkta min frånvaro, det beror helt enkelt på att jag har jobbat för mycket.
På något sätt hade Hanne-Vibeke Holsts Min mosters migrän hamnat på min läslista.
 
 
Boken är från 2002 men kanske inte mindre aktuell, dock kanske mindre revolutionär, idag.
Den börjar med att HVH (född i Danmark 1959) intervjuar sin 94-åriga mormor och vill gärna ha henne "erkänna" att hon var begränsad och offer för det mansdominerade samhället. Erkännandet uteblir dock, då mormor inte kan se saken riktigt så som att hon hade några alternativ, utan har valt att försonas med det som varit.
Boken är en självbiografi, skriven av en intelligent kvinna som kan använda ord.
Hon kommer från generationen (nästan) före mig, och jag kan inte riktigt känna igen vad hon skriver om. Jag vet inte om det är en generationsfråga, men för mig är hennes problematik till 90% främmande. Hon har kämpat med feministiska frågor hela sitt liv medan jag personligen har haft helt andra utmaningar. Hon har dock också varit "dum" som ung, och skammen över detta känner jag igen. Troligen är det så att som unga är de flesta av oss tvärsäkra och påstridiga på ett sätt som efteråt verkar löjligt.
Att HVHs feministiska ådra kommer från hennes uppväxthållanden blir tydligt när hon berättar sin livshistoria. Fint och detaljerat återger hon så gott som hela sin barndom och ungdom. Jag medger att feministiska frågor är viktiga än idag, men att ha dem som hjärtefrågor har aldrig riktigt varit min grej. Jag är en väldigt feminin kvinna och håller inte med HVH att byxor är bekvämare än kjol. För den skull har jag inte tagit mig fram i arbetslivet eller någon annanstans genom att flirta, någonting som HVH själv enligt sina erkännanden verkar ha närmare till.
Allt som allt innehåller boken väldigt mycket ORD. Skickliga och välvalda ord visserligen, men för många. Jag tycker om att författaren är tydlig och att läsaren inte behöver gissa sig till sakerna, men all intellektualisering äter upp känslorna och inlevelsen i stället. Boken lämnar mig tom och utan större reflektion på känslonivå. HVH skriver helt enkelt sönder hela historien.
Därmed inte sagt att boken är genomdålig, den träffar bara inte mig. Om feministiska frågor ligger en nära om hjärtat, kan det vara värt att göra ett försök att plöja genom boken.
#1 - - Karin Eklund:

Så bra uttryckt! : att skriva sönder hela historien.
Nej, feministiska frågor ligger inte nära för min del, jag har lite svårt att förstå att man måste kalla jämställdhet för feminism. Jag har varit med i många år och jobbat för jämställdhet mellan och för könen, båda könen, och det har gått hur bra som helst att göra det sida vid sida med männen. Nu har det plötsligt förändrats genom att man ska kalla sig feminist för att det ska duga. Nu räcker det inte med att tala om jämställdhet.
Naturligtvis så fick kvinnorna kämpa för sin rätt i början av seklet, mitten av seklet (1950-talet) och senare, då jag växte upp. Kvinnorna i min omgivning var starka individer, som gjorde vad de kunde för varandra och andra utan att jag upplevde att de på något sätt var kuvade av männen. De lät sig inte kuvas helt enkelt men precis som HVHs mormor inte erkände att hon var ett begränsat offer i det mansdominerade samhället, så erkände inte de här kvinnorna det heller. Jag tror inte att de upplevde det så ens. De insåg att verkligheten var sådan då och gjorde det bästa för att förändra den på ett bästa sätt. Det kan tänkas att det var lite annorlunda för kvinnorna i det samhället där jag växte upp. Många hade sina män på havet och kvinnorna fick ta ansvar för familjerna på ett helt annat sätt än om männen hade jobbat nära hemmet. Många gjorde det förstås, men prägeln av självständighet gjorde sitt, från kvinna till kvinna.
Tror jag.

#2 - - Znogge:

Di beskrivning av boken får mig att avstå för den. Finns så mycket annat att välja och man kan inte uppskatta allt vilket är ganska så befriande!

#3 - - elisabeth:

Jobba för mycket är bara inte bra, dock hoppas jag Ni får vila snart , förhörde mig om Era sommar planer, när jag träffa din fina man ibland kalvarna. Sonen var också med.
KRAM

#4 - - Monnah:

Min man gillar inte dagens feminism och säger att svenska kvinnor både är mer förtryckta och mer objektifierade idag än förr. Intressant tanke. Själv högaktar jag de kvinnor som kämpade för att få kvinnor att bli sedda som personer istället för ägodelar, de som kämpade för att inte bli utkastade från familj och släkt för att de blivit ensamstående mödrar osv. Dagens feminism känns ofta främmande för mig också. Jag har inga drömmar om att bli man eller att vara som en... Tack för recensionen! Det vore intressant att diskutera den i en bokgrupp tror jag även om jag inte har läst den.

#5 - - SKRIVDIVAN :

Åh, för mig är det också jättviktigt med tydliga och avskalade meningar. Jag har även svårt för överflödiga naturbeskrivningar och sånt. Såsom många klassiker inleds och är så otroligt hyllade för? Kul med snyggt språk, men get to the point liksom.

#6 - - Geddfish:

Verkar vara en "svår" bok. Jag tror jag håller mig till Året Runt för tillfället, om jag ska läsa. Där finns korsord också ;)
Somrig kram ♥

#7 - - Christina:

Hmmm, först blev jag nyfiken på boken men kanske ändå inte....vi får se, springer jag på den så läser jag gärna. Men jag precis som du föredrar kjol eller klänning framför byxor.
Men tack för sammanfattning av Min mosters migrän.

#8 - - Ditte:

Tack för detta tips och jag ska nog ge boken en chans.