Att misslyckas

Häromdagen träffade jag min gamla mentor som numera är pensionerad. Vi började prata om gamla tider, och alla insikter vi har haft och försökt få in i min skalle.
Han har alltid försökt lära mig att tänka JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN. Även om det inte skulle räcka till så hade jag ändå inte kunnat göra mera. Även om jag har underpresterat så har jag uppenbarligen inte kunnat göra det bättre just då.
Varför är Zlatan så överlägsen (på fotboll)? För att han gör så gott han kan. (Och han kan rätt bra!) Men om han nu skulle misslyckas, vilket han naturligtvis av och till också gör, så skulle han inte gräva ner sig utan resa sig och fortsätta kämpa på. Han skulle inte ge upp. Han ger inte upp.
Michelle Obama har på sistone fått närmast kultstatus. Hon har gett flera intervjuer där hennes humanitäritet och uppmuntrande attityd mot ffa kvinnor tydliggörs. Hon påpekar att kvinnors största problem är att de inte vågar misslyckas. Jag håller faktiskt med henne. Vem kan allt på en gång? Vägen till lärande går genom misslyckanden. Vi ska inte tro att "alla andra" alltid kan och lyckas på en gång.
Det är de som vågar försöka, misslyckas och åter försöka som kommer att skörda framgången.
Jag gör så gott jag kan!
 
 
#1 - - Karin Eklund:

Det är först nu i den här åldern (pensions-) som jag inser att jag duger fastän jag inte levererar ohejdat mycket och bra på en och samma gång. Ingen har ställt kraven på mig annat än jag själv.
Och misstag har jag gjort hur många som helst och förhoppningsvis så har jag lärt mig att inte göra om dem igen. Men säker kan man ju aldrig vara.
Ha en skön helg Annukka!

ps. sedan är jag inte säker på att Zlatan är bra på allting även om han är bra på att kicka fotboll. Han har nog sina begränsningar den killen också. Det har vi alla, vi är ju människor

Svar: Jajamen, när jag pratade om Zlatan så menade jag just fotboll. Tack för din kommentar.
Annukka

#2 - - mickandialog:

Jag tror på det med. Att man måste våga misslyckas. När jag var tio år, då lagade jag mat till hela familjen. Du förstår ju att det blev lite knasigt ibland. Ingen sade något. Jag var stolt. Därför hänger det alltid med. Jag kan misslyckas, men det gör inget. Man är älskad ändå. Dessutom kan man bli bättre..
Älskar dina texter. man har en behållning när man kliver ut.
kramisen

#3 - - Tove Olberg:

Jag har saknat dig !
Göra så gott du kan och vara bra nog där och då ...
Kram från farmor :-)

#4 - - Gunnel:

Rädslan för att misslyckas har mattats av med åren och det känns ganska skönt. Vi är inga övermänniskor, även om det förväntas av oss i bland. Kram

#5 - - Mia:

Absolut måste vi få misslyckas, jag har lärt mig massor via mina misslyckanden.

Intressant, mina tankar gick genast till varför verkar det som att kvinnor över lag har svårare att hantera (skaka av sig) just misslyckandet. Män verkar "bara" lägga det bakom sig och stövla på framåt. Många av oss kvinnor känner oss just misslyckade, jobbar mentalt med det mycket innan vi kan lägga det bakom oss och sträva på framåt igen. Är det detta en av orsakerna till att kvinnor har svårare att höras och få gehör för sina ord och tankar i blandade församlingar!?

#6 - - Ditte:

Jag har saknat dig så, men jag vet att det är mycket i och med ditt liv. Har träget tittat in varje dag.
Dina tankar om misslyckanden kan jag känna igen mig i. Jag har aldrig velat misslyckas, men har givetvis gjort det många gånger.
Har haft höga krav på mig själv och alltid velat prestera på topp.
Ibland har dte inte räckt för mig att göra så gott jag kunnnat för jag kunde kanske ha gjort det bättre.
Med åren och erfarenheten har detta slipats bort och numer räcker det om jag gör mitt bästa. Och jag vet att jag duger. Att våga misslyckas och att kunna ta ett misslyckande (vad dte nu är...) och gå vidare stärkt är en erfarenhet man kanske förvärvar.
Och att våga handlar mycket om.
Att våga ta steget...
Tack för dina tankar.

#7 - - Geddfish:

Nu hittade jag dig. Min vänblogglista försvann för ett tag sedan.
Jo, då. Jag har tröstat mig många gånger med att jag gjorde så gott jag kunde, just då, i den stunden.
Tack för dina tankar!
Kram!

#8 - - Christina:

Helt rätt! Sluta aldrig kämpa oavsett vad som händer. Livet är ett långt lärande och vi lär oss genom att försöka oss på sådant som vi inte kan, klart att det inte alltid lyckas...men om man lärt sig något då kan man förhoppningsvis resa sig upp, plåstra om sina sår och gå vidare, framåt alltid framåt. Istället för ordet misslyckande brukar jag tänka erfarenheter, det är inte så negativt laddat. Erfarenheter gör oss starkare och visare.

Hoppas att det är ok med dig och att du är på väg framåt.
Har saknat dig, då det varit tyst här på din sida ett tag. Välkommen tillbaka!

#9 - - Yvonne:

Jag känner igen mig i dina funderingar!
Bra mentor du hade
Kram!

#10 - - elisabeth:

Känner att jag misslyckas hela tiden om jag skall vara ärlig, får ingen respons för att jag gör rätt, men ändå tar jag mig upp igen, och försöker igen.. Att misslyckas är ngt som jag har haft med mig hela livet, men sen har jag ju också fått en min man och dotter som jag är såå himla nöjd med, så sagt det jag har lyckats med något.

KRAM