Era kommentarer är så kloka att man borde ha gjort en sammanfattning och ett eget inlägg av dem. Nu syftar jag speciellt på mitt förra inlägg, men det gäller även generellt.
Ni som kommenterar och jag är rörande eniga om att livets mening är att vara lycklig, och att lycka inte har huvudsakligen med pengar och höga befattningar att göra. Likasinnade söker varandras sällskap och det är väl därför vi läser varandras bloggar. Men, om någon skulle ha en avvikande åsikt, så välkomnar jag även den förstås.
En sak som jag har mindre skrivit om är att jag jobbar med nyfödda barn. Dit hör även för tidigt födda barn, specialiteten kallas för neonatologi. Neonatologins historia är inte så lång (från början av 70-talet egentligen) men väldigt mycket har förändrats under tiden och gör det fortfarande, inte minst syn på människan och olika handikapp.
Tidigare ansåg man att det värsta som kunde drabba en var ett neurologiskt handikapp, eftersom de var "obotliga", och man tog för givet att livskvaliteten för den drabbade blev kraftigt nedsatt.
Jag läste just en bra bok på ämnet, Saroj Saigal Preemie Voices
Ett av kapitlen berättar om måttet Quality of Live, livskvalitet. Författarna är pionjärer på långtidsuppföljning av för tidigt födda barn i hela världen. De har fått fram resultat som man även kommit på i andra sammanhang, dvs att livskvaliteten inte har så mycket med ens aktuella kroppstillstånd att göra.
Värsta scenariot som funnits är att för tidigt födda barn, ffa de med neurologiskt handikapp, skulle senare anklaga dem som räddat dem till liv och anse att deras hälsotillstånd är så dåligt att det hade varit bättre att vara död.
Överraskande för forskare så skattar även de med påtagligt neurologiskt handikapp (t ex de i behov av personal assistent pga cp-skada, eller de som är blinda) sin livskvalitet som mycket hög, faktiskt i genomsnitt lika hög som de friska människorna i kontrollgruppen. Det här kan vara svårt för omgivningen att förstå, men så är det, och det kallas för "disability paradox". I synnerhet är ett medfött handikapp någonting som en människa i regel anpassar sig till. Det finns många som alltid varit blinda och som inte alls vill börja se, än mindre att det skulle vara deras högsta önskan att börja se. Deras förklaringar finns att läsa i boken.
Det fanns några för tidigt födda men även några i kontroll(friska)gruppen som tyckte att det hade varit bättre om de hade varit döda idag, men enligt min mening måste de ha lidit av depression.
Om jag nu blev allvarligt sjuk och inte längre kunde ha någon sysselsättning så vill jag tro att jag ändå kunde hitta en mening i livet i den nya situationen. Inte någonting ont utan någonting gott. Däremot så kan en kraftig smärta, fysisk eller psykisk, förstöra allt, och måste behandlas med största sakkunnighet.
Det var mina tankar idag.
