Ändrade planer

När jag klev upp på morgonen för en vecka sedan, efter en bra natt med mycket sömn trots att jag var på jobbet, så kände jag att min högra höft inte var helt bra. Jag tänkte att jag hade legat konstigt och att det snart skulle gå över.
Men det blev bara värre och värre och till sist kunde jag överhuvudtaget inte gå. Jag tänkte att jag hade fått spridd cancer och spontant benbrott i höften.
Väl hemma levererades jag till en osteopat som tack och lov bor i samma by som jag, och som är tillräckligt snäll för att ta emot ett vrak till en människa på en lördagmorgon. Han sade genast att jag måste ha diskbråck, även om jag kände smärta bara i höften. Så var det också. Femoralisnerven i ljumsken var retad, höften var frisk.
Sedan dess har jag legat på soffan med höger höft i 90 graders vinkel dag och natt. Och jobbat så klart, så mycket som jag kunnat.
I natt var första natten då jag sov som vanligt (varierande och också på sidan, inte benet uppe.) 6 dagar har gått.
Min träningshöst har med andra ord inte fått den fina rivstart som jag hade planerat. Nu är jag ganska bra "till vardags" men frågan är om jag ens kan delta i vattengympa ännu.
Då jag linkat omkring har det dock visat sig att jag har många kompisar med samma öde. Var och varannan har berättat att de någon gång har drabbats av mer eller mindre samma sak som jag nu. Och att det har gått över...
Kontentan är dock att jag drabbades av detta trots att jag har tränat på ett bra sätt (även "core") och utan att ha gjort någonting speciellt på sistone. Vi människor vill så gärna alltid hitta en orsak, och ett svar på frågan varför. Men ofta får vi inga svar, så är livet.
 
 
#1 - - Tove Olberg:

Bilden illustrerar gott! vilken blick! Så tråkigt att höra! Nu är du en tiger så ..
Att flera råkar ut för det samma får mig att tänka vad har ni gjort?
När du får till de så hoppas jag du kommer upp en sväng till mig så vi gå på stallet och umgås!
Farmorkram

Svar: Ser fram emot det! Vi hörs!
Annukka

#2 - - Karin Eklund:

Den där kroppen vi har. Vilka överraskningar den bjuder en på.
Diskbråck! Så skönt att du är på bättringsvägen!
Önskar dig snabbt tillfrisknande och att du kan förverkliga alla dina planer så fort som möjligt.
Ger Tove dig farmorkram så ger jag dig en mormorkram. Så nu är du kramad! Lycka till Annukka!

Svar: Tack! Du är nog världens bästa mormor. Jag brukar kalla Tove för min farmor, det känns att hon är det.
Annukka

#3 - - Fyrtiotaggare.com:

Stackare, och ja man får tycka lite synd om sig själv ibland. Mitt diskbråck känner jag inte mycket av nu och hoppas det ska stanna borta. Hade många besök och övningar från just osteopat. Krya!!

#4 - - Lotta:

Åh, fy din stackare. Men skönt att det går åt rätt håll.

#5 - - Rolf:

Som jag ser det finns det två orsaker.Antingen för mycket sex eller för lite sex.Skämt åsido,när man har så ont så blir det ändå lite lindring att veta att det inte är livshotande.Du ser mysig ut i soffan.Krya på dig Tigern!

Svar: Tack! Ja, det mesta här i livet beror på för mycket eller för lite sex tror jag med.
Annukka

#6 - - Monnah:

Men, usch, så jobbigt ändå! Glad att höra att du verkar vara på rätt väg att tillfriskna (om det nu är det man gör då man har diskbråck). Lycka till! Min träningsrivstart har det blivit noll och intet av den också, men det handlar bara om att jag behöver prioritera om min tid. Jag har inte blivit så bra på att sätta gränser mellan hur mycket jag ska göra med och för mina föräldrar nu då jag i ett mellanskede med maken kvar i USA bor "hemma" igen. Klurigt minst sagt. :D

Svar: Oj, inte lätt. Lycka till att få ihop livspusslet!
Annukka

#7 - - Ditte:

Oj då! Det var illa! Men skönt att höra att du är lite bättre.
Kroppen är speciell och den gör ju inte riktigt vare som vi vill att den ska göra och inte uppför den sig heller allltid på önskat sätt.
Var rädd om dig!
Och kanske kan simningen eller vattengympan så småningom hjälpa dig att komma igår när dte bli dags.
Många tankar till dig.
Och du är ju inte en tiger för inte....