Vila, sabbat, judendom

 
 
Sabbaten är en drottning som kommer på besök var sjunde dag, oavsett om man har bjudit in henne eller inte. Man ska förbereda sig på hennes ankomst genom att klä på sig fina kläder, laga god mat och samlas med släkt och vänner för ett trevligt samvaro. Man berättar historier, diskuterar, spelar, sjunger, leker och ber.
Men man får inte skapa någonting. Om man hårddrar det hela får man inte ens skriva- inte förändra, utveckla eller förbättra. Och man får inte oroa eller gräma sig. Saker och ting ska lämnas i den högres hand.
Men varför så strikt? Ja, jag kan förstå det. Av den anledning att om man inte är väldigt strikt med detta så rinner det hela snabbt ut i intet. Och nu har vi inte ens talat om mobiltelefoner och internet.
I min barndom var ju i alla fall mataffärerna stängda på söndagen, men numera är helgdagarna mina (och många andras) största handlardagar. Allt som inte hinns med under övriga veckan ska pressas in i stackars helgen. Ibland undrar jag om barnens idrottsaktiviteter är så bra- de kan verkligen förpesta hela helgen. 
Det är åtminstone någonstans min illusion att ju mera man sliter under helgen desto mera underlättar man för den kommande veckan. Men det behöver ju inte alls vara så.
Men varför ska man vila då? Med gott samvete, ska tilläggas. Min teori, som överensstämmer med Tomas Sjödins, är att i vila lägger sig pusselbitarna på plats alldeles av sig själva, utan ansträngning. Arbetet är gjort och det måste bara få "sätta sig". Inte alldeles sällan märker vi att problemen har en tendens att lösa sig bara vi har tålamod och väntar lite grann.
Allt i livet är cykliskt. Troligen är en lagom cykel för arbete- vila ungefär 6:1. Det sägs ju dessutom att man borde byta jobb/flytta/separera vart sjätte år! (Det har jag gjort btw, bytt jobb efter 7 år på samma ställe och det känns bra.)
Vila har länge varit synonymt med lathet och endast konkret arbete räknas. Upp med tuppen och springa ända in i kaklet uppfattas på många håll som beundransvärt. Men den tanken är fel, och det kan vem som helst förstå om man tar sig lite tid och tänker efter.
Jag har många gånger reflekterat över att den som springer fortast ofta inte är den mest effektiva. Personer med dessa tendenser kan på vägen skapa flera problem än vad de löser. Idrottsmän kan falla på repet pga överträning. Och inte att tala om hur dåligt vi människor börjar må psykiskt om vi inte slappnar av regelbundet. Jag behöver inte förklara vad utbrändhet är för någonting, så pass spritt är begreppet idag!
Tomas Sjödins bok är inte alldeles lättläst, och kräver en hel del eftertanke. Men den är värd det!
Han återkommer hela tiden till judendomen och sabbaten- säkert därför att det finns ingen annan stor religion som har lika tydliga regler och uråldriga ritualer just kring vilan.
Efter att ha läst denna bok kommer jag att skapa min egen sabbat. Jag och alla omkring mig är värda det. Vila är ansvar.
#1 - - Monnah:

Jag träffade just idag en gammal granne som är gift med en judinna. Den vuxne sonen och frun är båda aktiva judar, idag mer ortodoxa än de var då sonen var liten. Vi pratade lite om traditioner runt begravningar (hans pappa dog vid jul och båda mina föräldrar gick ju också bort förra året) och hur man måste komma i jorden, utan kremering, inom ett dygn som jude. Vi pratade om sabbaten och allt runt omkring den. Under hela mitt liv har jag försökt hålla söndagen fri (Först ofrivilligt pga föräldrarna, sedan i högsta grad frivilligt. Folk kör slut på sig själva genom att driva på sig själva till max 24/7 precis som du tar upp i din text). Jag hoppas du hittar frid och kraft i din sabbat!