timeoftiger.se - Hållbart mode

Hållbart mode

Ibland kommer jag ihår varför jag prenumererar Damernas Värld- vilket toppennummer. Informativ och utbildande om hållbart mode.
 
 
Det är svårt att vara modeintresserad med vetskapen att efter oljeindustrin är modeindustrin den största miljöförstöraren globalt sett... Men, ifall vi nu hinner, är nya tider på gång.
Stella Mc Cartney är en designer som har varit en förgångare för miljöns och djurens rättigheter i alla tider. Och det är ju som hon konstaterar: "Så fort du skapar någonting gör du ett fotavtryck i miljön. Vad vi kan göra är att det ska bli så litet som möjligt." En reportage om henne var mycket intressant.
Stella har haft mycket samarbete med Adidas och då kommer vi till Cyrill Gutsch, en designer som lärde sig att den största miljöboven heter plast! Plast är helt enkelt dålig design. Även om du bränner ner den, finns den kvar i naturen, fast då i pyttesmå partiklar. Den håller på att infiltrera hela jorden. Och inte nog med de små partiklarna- stora plastpåsar har invaderat även de mest avlägsna stränderna och öarna i världen, pga att de hamnar i världshaven. Djuren fastnar i påsarna, och går en plågsam död till mötes. Företaget Parley of the Oceans söker lösningar för att förändra situationen. Adidas är en av deras största samarbetspartners, och har nu börjat samla plast från haven för att tillverka bl a löparskon av den. Från och med 2018 kommer Adidas helt sluta med att använda nyproducerad plast.
De stora kedjorna får ofta mycket kritik när det talas om miljön- och visst är inte billiga kläder och slit och släng morgondagens melodi. Det som man ofta glömmer är att de stora företagen- som t ex svenskt HM- är ofta även de största aktörerna som aktivt försöker hitta nya, bättre lösningar för miljön. Allt flera företag strävar nu mot cirkulär modeeindustri, dvs att enbart använda återvunna och hållbart framtagna material, och bli klimatpositiva genom hela kedjan. Kläderna och accessoarerna med kortare livslängd kan återvinnas som nya fibrer, och ekologisk bomull är framtidens självklarhet. Nya material såsom växtbaserat skinn av avfallet från vinproduktion och textilfibrer av cellulosan från kospillning är på gång.
Men bara för att ett plagg är dyrt och av bra kvalitet, behöver det inte vara hållbart eller etiskt framtagen.
Vestiaire Collective satsar på att köpa in, laga och sälja vidare varor av bra kvalitet. Då får plaggen ju mycket längre livslängd.
Så- återvinn, laga, välj aktivt grönare och mera etiska lösningar, och naturligtvis slentrianshoppa mindre. Vi får hoppas att politikerna och företagen med hjälp av vetenskap och nya teknologier kommer fram till lösningar som gör att jorden finns kvar även om hundra år.
#1 - - Karin Eklund:

Så sant, så rätt!
Företagare o politiker behöver också uppbackning av köpare o användare. Ansvaret ligger till stor del på konsumentens medvetenhet o krav. Vi , konsumenter, ska kräva en ändring för att få dem att ändra inriktning; inte tvärtom.

Svar: Absolut, men hinner vi med det, att den stora allmänheten blir medveten? Det är bråttom! Jag upplever dock att det är lättare, mycket lättare, att göra bra val idag jmf med 10 år sedan. Men samtidigt måste det till mycket vetenskap och kunskap. Det är lätt att bli lurad också i sina goda ambitioner.
Annukka

#2 - - Karin Eklund:

Vi kan inte göra mera än vad vi har förmåga till. Jag är så positiv att jag tror att vi hinner , men kanske inte fullt ut under vår livstid. Tyvärr är det så att snaran måste dras till hårt ibland innan folk förstår allvaret och vidden av alla konsekvenser som miljöföroreningarna medför. Men om var och en av oss handlar positivt på något sätt i rätt riktning, ifrågasätter och lägger krav på bl.a. politiker och företagare...och så vidare, har vi i alla fall försökt och gjort vårt bästa. Vi hinner vad vi hinner, men om vi inte gör något alls så.....Som vanligt kan man ju bara ta ansvar för sina egna handlingar. Om var och en som förstår att vi måste tänka till för de efterlevandes villkor, så är vi på god väg. Det gäller att bli en förebild för andra. Bara att ta vara, plocka upp plastsopor och liknande aom kastas och lägga skräpet, många gånger andras , så gör vi skillnad. Vi kan också våra barn och barnbarn påverka.

#3 - - Christina:

Kul att du är tilllbaka i bloggvärlden igen :)

En person kan inte förändra världen, men vi kan alla bidra med att ta ansvar för att göra goda val för vår egen del.

Ha det fint! Christina

#4 - - Monnah:

Bra tankar. Jag tänker även på den hets och skrämselpropaganda som är baksidan på den här frågan och uppskattar att du tar upp det faktum att även stora aktörer gör goda insatser.

Jag älskar det föredöme framförallt min far var då det gäller hur man förhåller sig till "behöver och vill ha". Vi var många syskon med en polis/skogsbonde och mentalsköterska/hemarbetare till föräldrar. Vi fick färgteve sent, hade inte märkeskläder och legohögen hemma hos oss var tillräcklig, men inte överflödande som grannarnas. Trots detta sparades det inte då kläder och skor skulle inhandlas. Det skulle vara god kvalitet, hållbart. Delvis för att saker och ting som håller varmt och torrt länge är toppen för användaren, delvis för att sakerna gärna skulle kunna gå i arv.

Två av våra barn nöjer sig gott med "behöver", en har begåvats med en stark "vill ha"-gen. Tidigt fick jag betona att ett liv i ständig missnöje (så fort man har betalat för något och ruset lagt sig finns det något annat man vill ha) inte känns särskilt roligt och att det fanns två vägar att gå. Det ena är att lära sig betvinga suget efter "vill ha" och det andra är att lära sig rocka second hand-marknaden. Dottern valde det senare. Hon är mycket modemedveten och (tycker jag) alltid fantastiskt "stylish", men numera på en finfin budget och snällare mot miljön.

Det är märkligt hur vi människor funkar, hur vi påverkas av intryck och specifika människors påverkan. Vad tycker JAG är snyggt/bekvämt/passande? En fråga jag inte riktigt fått koll på ordentligt förrän nu på "äldre" da'r. Med denna medvetna inställning har jag numera lite mer kashmir och siden i garderoben, men inte många plagg jämfört med nästan alla jag känner. Det jag har använder jag och jag använder det jag har. Och äntligen har jag på riktigt förstått det där med varför de där favoritplaggen jag har på mig på gamla kort ("åh, jag älskade ju den där, så snygg... varför har jag gjort mig av med den") inte finns kvar. De användes slut! Och så ska det vara. Tack för ditt tips och påminnelsen om att tänka till då det gäller konsumtion.