Köpfritt år 2019

Har ni läst Michael Endes Momo? Min favoritbok för övrigt! Men mera om den senare.
Jag har senaste året varit medlem i en facebook-grupp som heter Köpfritt år, då 2018, nu 2019. Alla är ju med på sina egna premisser, men grundtanken är att man inte ska köpa någonting nytt, förutom mat, resor och upplevelser. Jag har hela tiden varit med på mitt eget sätt, och i fjol började jag med att faktiskt skriva upp allt som jag köpte. Snabbt kan jag konstatera att minst hälften var ganska onödigt.
Som jag tidigare berättade, har allt sin början i att jag först bantade, och sedan rensade hela huset. Då hittade jag alla de saker som jag faktiskt har, och tog dem i bruk. Jag fick en helt ny garderob fast jag gav bort en stor del av mina kläder. Och eftersom jag hade gått ner i vikt såg allt bättre ut på mig. Idag vet jag vad jag har och var jag har det. Jag köper inte längre sådant som jag redan har hemma. Jag kan köpa kläder ibland, men bara för att jag verkligen vill ha dem- och lite måste man förnya sig ibland. Dock köpte jag flera plagg år 2018 än vad jag hade tänkt mig.
Att gå in i konceptet "köpfritt" innebär att man får mycket tips och råd av likasinnade. Det rekommenderas ofta att man gör klart för sig vad man har för motiv för köpfritt. Om det är ekonomi=pengar, miljö eller tid man vill spara... Jag har väldigt svårt att svara vad som driver mig, därför att jag tycker att ekonomi, miljö och tid sitter ihop med varandra. Därtill kan jag lägga hälsa, undvika stress, feminism (från sin positiva sida), etik, altruism, humanism, ja, allt. Och inte att tala om att skapa mera plats och göra det mera städvänligt och mysigt hemma!
Att läsa alla fysiska reklam, elektroniska nyhetsbrev och allehanda annonser tar tid. Och att kolla runt och sedan shoppa gör det också. Och att kanske fara och byta, skicka tillbaka, hålla på att jävlas på ren svenska, leta batterier, läsa instruktioner, söka garantibevis, det är också ett halvtidsjobb i sig. Så absolut lindrigast undan kommer man genom att köpa så lite nytt som möjligt! Sen vill man ju hålla på med sina intressen, t ex katter eller träning, trots köpfritt, och det innebär ändå en del ovannämnda inköp, så sysslolös blir man inte.
Många köpfria människor tycker att det är OK att använda pengar till att äta ute, resa eller gå på upplevelser såsom koncert och idrottsevenemang. Jag är på samma linje.
Inom gruppen kan det dock uppstå diskussioner om det är ok att använda presentkort som man fått, eller köpa en aktuell almanacka, eller t ex strumpor om man inte har ett enda hålfritt par. Det anser jag går i överdrift- bara för att man är köpfri behöver man inte vara korkad.
Alla unnar sig naturligtvis mat och mediciner. Vad gäller mat försöker jag dock även där använda i första hand det jag har hemma, och slänga så lite mat som möjligt, vilket gör stor skillnad för ekonomi, tid och miljö i stort.
Det finns även olika innovativa tips såsom att fynda på loppis, byta och låna, lappa och laga. Kreativiteten kommer igång när man inte får köpa nytt.
Man ska också bli medveten om sina fallgropar, vad är det som lockar oss att köpa och shoppa. Är det extrapriserna? Eller har man svagheter inom ett visst område, såsom kläder?
Många i gruppen verkar inte göra annat än tänka på köpfritt. De redovisar sitt varje dilemma inför ett köp, och varje köp också, på facebook. Jag vill inte bli någon gående Köpfritt 2019. Jag vill ha annat innehåll i livet än att köpa eller inte köpa. Det är ju inte mycket bättre att tänka på köpfritt hela tiden än att tänka på köpande- man är lika fixerad vid köpande i vilket fall. 
Jag tror att det köpfria kommer naturligt och utan större plågor när man är färdig med överdrivna konsumerandet och har blivit medveten.
Jag har aldrig trott på obegränsad materiell tillväxt. En människa behöver vad en människa behöver, och dit ingår även nöjen och glädjeämnen, men måttfullt. Forskningen har visat att människan blir lyckligare av en högre levnadsstandard- men bara till en viss gräns. Överdriven överflöd gör att vi åter blir olyckligare. Balansen var nådd på 70-talet, sedan har vi fått för mycket.
Vi lever så fort numera. Kravet att vara effektiv finns där hela tiden. Men vi ger bort vår tid för att köpa mera tid. Och vi hamnar alltid på minus.
I boken Momo lurar de gråa herrarna mänskligheten på deras tid. Utan den stulna tiden är gråa herrarna ingenting, de dör. Den stulna tiden kedjeröker de som cigaretter. Tid är liv, och livets plats är hjärta. Vi människor har någonting som de gråa herrarna inte har, och aldrig kan få.
För att komma åt människornas tid hjärntvättar gråa herrarna mänskligheten. Att få oss tro att vi måste arbeta och stressa ihjäl oss för att kunna konsumera mer och mer är ett av gråa herrarnas främsta vapen. Då har vi inte längre tid för varandra, eller för oss själva. Vi vill inte, vågar inte längre känna efter vilka vi är utan springer ifrån oss själva.
Barn är gråa herrarnas största fiender, de anses vara farliga då de inte går att hjärntvätta, och magasineras i barnförråd.
Vem vinner kampen om tiden? Vi kanske är mitt i striden just nu utan att förstå det själva...
 
 
Rekommenderad litteratur: Michael Ende, Momo
Marie Kondo: Konsten att städa och även hennes andra böcker.
 
 
#1 - - Ditte:

Väldigt kloka tankar. Instämmer helt i det du skriver. Boken har jag läst, flera gånger och tycker om den. För egen del handlar jag väldigt lite och om jag gör det är det något jag tänkt och vill ha. Inte bara för att... Jag väljer att lägga pengarna på resor och upplevelser som bidrar till att jag mot bra. Jo, jag köper en del böcker.