Jag for ner till bror

Jag varnades för Karin Smirnoffs böcker, eftersom jag tyckte så oerhört illa om Nina Wähäs Testamente. Jag får faktiskt känslan att Wähä har inspirerats av Karin Smirnoffs böcker i allra högsta grad. Temat är ju detsamma. Återkomst till barndomshemmet i Norra Sverige och minnena av dysfunktionell familj, med ond far och svag mor, jagar ikapp en. Barn och djur som kommer i kläm. Mörka hemligheter.
 
 
Boken börjar med en oerhörd laddning. Den är så full av känsla och berättariver att jag hinner bara irriterat notera författarens stil, med brist på kommatecken och versaler, alla namn ihopskrivna med små bokstäver, innan jag sugs med i berättelsen. Snabbt vänjer jag mig vid skrivstilen och upplever den inte längre som störande.
Författaren har mycket att säga, och mot slutet av boken tappar hon kanske greppet lite grann, men inte mer än att berättelsen ändå håller ihop och de många frågetecknen fortsätter räta upp sig ända in i sista sidan.
Visst finns det mycket mörker i boken, men inte på alla fronter. Ljusglimtarna är också många. Läsaren vet inuti sig att inte varje tråd behöver sluta med det mest mörka och perversa elände, som var fallet i Nina Wähäs Testamente.
Det finns redan två uppföljare till boken. Jag är inte säker om en bok hade räckt- troligen läser jag ändå uppföljaren till slut. Jag är lite rädd för att historien faller ihop och lämnar dålig eftersmak kanske. Mest av allt tycker jag svajar janakippos personlighet. Jag trodde mig redan känna henne i början, men hon blir mer och mer mänsklig eftersom. Mot slutet av boken har hon förlorat lite av den tuffa, motståndskraftiga, övermänskliga essensen som jag fastnade för i början. 
Men jag är i alla fall glad att jag gav boken en chans. 
#1 - - Karin Eklund:

Så kul att du har läst Smirnoff nu. Jag har två av hennes böcker liggande på mitt nattduksbord, " Vi for ner till bror" och " Vi for upp med mor". Jag har inte börjat läsa dem ännu men jag ska ta tag i dem när jag har läst ut Fjärilshuset av Lucinda Riley. Fint att få en liten recension av hur du upplever Smirnoff. Undrar hur jag ska göra det. Böcker är spännande.
Ha det gott!

#2 - - Monnah:

Du kanske förstår min känsla av att den var jobbig med tanke på allt elände, men att jag ändå vill läsa mer och få reda på "resten"?! Jag har fortfarande Nina Wähäs bok i bokhyllan. Kanske plockar jag upp den en dag, jag vet inte...

Svar: Vore nästan intressant att höra vad du tycker om N.Wähä. Men den är över 400 sidor lång, med liten text...
Timeoftiger

#3 - - Ditte:

Jag lyssnade på "Testamentet" och med Nina Wähä som uppläsare. Är väldigt kluven till boken men kan nog inte säga att jag gillade den. Var nog min envishet som höll mig kvar.
Har läst alla Karin Smirnoffs böcker men i mitt tycke var de inte direkt "bladvändare" . Men jag ville läsa dem- Instämmer med dina tankar i recensionen. Inga böcker jag tar med mig som viktiga. Det gör jag däremot med "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens-