Att bli snällare

Som jag tidigare har skrivit, så störs jag över människors småaktighet. Att se på sina medmänniskor genom negativa glasögon. Gamlingar är tröga, vuxna idioter, barn jobbiga och djur allmänt störande. Min soptunna är min, och din är din och gudbevars lägg inte ditt glasspapper i MIN soptunna för då blir jag kränkt.
I stället för att betrakta sin omgivning med positiva och öppna ögon. Redo att ge, även i de fall där man kanske inte får fullt ut tillbaka.
Under mina ljusa stunder vill jag gärna bli en bättre människa, och då är det ju lätt att tänka bra tankar, och helt enkelt bestämma sig att bli snällare.
Tyvärr tror jag dock, att nyckeln till att bli en bättre människa för många av oss ligger någon helt annanstans. Nämligen i att sätta gränser. Den snälla vägen fungerar precis så länge som man är glad och utvilad och människor omkring en samarbetar någorlunda.
Om personlig integritet sviktar och gränserna är oklara, så får man minsann vara en ängel för att klara av detta liv fullskinnad. Hur mycket onödig irritation hade inte undvikits om jag från början hade klargjort bättre hur jag vill bli behandlad och tydligt berättat och visat det för omgivningen.
Ofta räcker bara ett beslut, och man behöver inte orda om saken så mycket mera. Det här tål jag inte. Du har trampat över min gräns. Gör du om det, får du gå. Eller så går jag. Fattar du galoppen, får du stanna kvar. I detta spel finns det inga straff. Bara spelregler.
 
 

Städa, städa, städa

Jag gör ingenting halvdant.
 
 
Det skulle jag ha tänkt på då jag tänkte flytta undan dessa riddare.
Sedan den olyckliga -eller lyckliga, tiden får utvisa- dagen har nämligen all min fritid fyllts av städning. Ja, jag har tränat, men inte ens lagat mat.
Det jag har läst är två böcker av ordningsgurun Marie Kondo. Hon är japanes, och omåttligt populär i Finland. Jag köpte böckerna på finska då de finns mycket lättare tillgängliga på det språket. Den första heter Konsten att städa- förändra ditt liv med organiserat hem. Den andra heter på engelska Spark Joy.
På samma sätt som japaneser gillar mumintroll har även finländare på något sätt dragning åt den japanska kulturen. Något sträng mentalitet, inbundenhet, reservation mot allt och alla, samt stor acceptans och tro för auktoriteter skulle jag tro är förenande faktorer.
Jag slukade dessa två böcker på en gång.
Att städa (smuts) och ordna (grejer) är två helt olika saker.
När man vill få saker och ting på sin plats gäller det först gallra bort det överflödiga, sedan hitta på en plats för varje kvarvarande grej och till sist hålla ordningen, vilket ska gå lätt.
Man ska spara de sakerna som ger en glädje. Sakerna ska behandlas med tillbörlig respekt. Inga saker är heliga, inte ens foton eller gamla dagböcker, om du inte får glädje av dem.
Men nödvändiga saker då- ja, dem får man rimligtvis glädje av, helt logiskt.
Marie Kondo påstår att göra ordning och reda i sitt hem en gång för alla förändrar hela ens liv. Det tror jag på.
Hon berättar också om sina andra observationer- att kvinnor som lever i dåliga relationer inte brukar ha bra koll på sina papper. Att människor som inte hittat den rätta partnern har kvar alla gamla saker och papper. Att människor som lever i dåliga förhållande behandlar även sina saker vårdslöst och respektlöst.
Mycket intressant, och inte alls omöjligt att det är så.
Om man går genom, med eftertanke, alla sina grejer, bestämmer sedan vilka saker man vill ha kvar, står för det, och målmedvetet återvinner eller slänger resten, har man visat bevis på så stor beslutsamhet och ihärdighet att man bara måste växa som människa av det anser jag. Att dessutom få till en sådan ordning och reda gör hela livet så mycket lättare och reducerar ångest till den grad att inte är det konstigt om man känner sig pånyttfödd efteråt!
Jag rekommenderar varmt Marie Kondos "Konmari" böcker, om inte annat som tankeställare. Och ytterligare en reflektion--- hur mycket grejer behöver en människa egentligen?!
Så här ser det ut nu...
 
Men... sista ordet är inte sagt!
 
 

Städning är (nästan) min religion

Sent sommarlov, barnen i skolan och gubben fullt sysselsatt med sitt jordbruk. Vad gör man då? Ja, man tar tag i de projekt hemma som har hängt i luften länge. Mitt projekt var att rensa bort några lådor riddare som ingen längre leker med. Som ändå dras fram lite lagom då och då, som skräpar och samlar damm och försvårar städningen i rummet.
Glad i hågen åkte jag till Ikea (ja, Umeå har Ikea numera) och köpte några plastlådor. 
Döm min förvåning då dagarna gick, jag jobbade på och efter 5 dagar hade jag fortfarande inte kommit i närheten av några riddare. Hela huset såg ut som ett bombnedslag med lådor, lock och allehanda tillbehör i en salig röra.
Dag 8 blev det riddarnas tur, det gick snabbt. Tyvärr så var det inte klart med det. Städorkanen drog vidare till källaren, och till mitt eget rum, och nu efter 11 dagar är röran i huset om möjligt ännu större.
Det enda jag kan prata om är städningen, sorteringen, lådorna och källare. Familjemedlemmarna börjar dra sig undan när jag närmar mig. Antingen så ber jag dem att ta reda på någon hög, eller sen berättar jag om mina nyvunna insikter och teorier om rensning, städning och sortering.
 
Det har skrivits otaliga böcker om rensningens och organiseringens ädla konst. Det finns teorier, närapå kulter, om ämnet, och jag lägger till i röran mina egna. Tidigare var det en konst att shoppa, sedan var det en konst att förvara, nu räcker inte ens det, utan den ädlaste konsten har blivit att rensa eller avstå. Vi har för mycket grejer.
 
Vad behöver en människa egentligen?
-Kläder, inkl skor
-Accessoerar, såsom några väskor
-Kosmetik och hygieniartiklar
-Lakan, handdukar, gardiner, bordsdukar
-Möbler inkl mattor
-Grejer att laga mat och äta med
-Praktiska saker som rengöringsmedel, tvättmedel, ljus, lampor, papper, pennor
-Böcker och filmer
-Elektronik
-Minnen, som foton och gamla dagböcker, bebiskläder
-Sällskapsspel och leksaker, sportutrustning
-Ev julgrejer
 
Vad behöver en människa absolut inte, under några omständigheter?
 
-Kläder som aldrig mera används
-Gammal elektronik
-Gamla brev och minnen i överflöd
-Gamla skolböcker
-Gamla leksaker eller inredningsartiklar utan något större ekonomiskt värde, i synnerhet i överflöd
-Saker som ingen använder men som kan tänkas ta skada av förvaringen (ffa grejer av plast)
-Saker som är menade för att användas men som ingen vet om att de finns
-Saker som man inte tycker om.
 
Vad är superviktigt?
 
-Att man vet vad man har och var, så att man inte både magasinerar och köper nytt av samma sak parallellt. T ex tvättmedel och engångstallrikar ska inte stå i källaren undangömda!
-Att man tar sig fram till och mellan grejerna
-Att man har en underliggande plan och tidsschema för aningen överflödiga saker
 
Vad kan man göra?
 
-Få saker kan säljas med vinst. Ge bort dem, till bekanta eller loppisar. Donera ev inkomster till välgörenhet eller investera pengarna i nya förvaringsartiklar. Det som är uppenbart slitet och trasigt, återvinn eller bränn upp.
 
Vad har städning för djupare betydelse?
 
-Rensa i det yttre blir direkt att rensa i det inre också. Glädje och nytta till andra. Man sparar tid i vardagen om man vet var grejerna finns. Slippa ångest.
 
Hur blev det sä här?
-Som tur är så har jag flyttat många gånger i mitt liv, vilket kanske har besparat mig den värsta katastrofen. När man är ung förstår man inte hur mycket grejer som kommer in hela tiden, till alla familjemedlemmar, på löpande band. "Kan vara bra att ha" är en tanke som spökar tills motsatsen verkligen är bevisad. Det är lätt att förväxla minnen och känslorna med grejerna. 
 
Vad är risken?
 
-Helst skulle man ju leva som i ett hotell och linda sig i mjuka sköna sprillans nya handdukar varje dag. Jag känner folk som kastar, alltså kastar bort, fina grejer varje månad för att de vill ha ännu finare och nyare grejer.
Man måste komma fram till sin egen nivå angående standard- grejerna måste förstås fungera och de ska vara tillräckligt fräscha för att användas. Men vad är tillräckligt fräscht för vem? Min mening är i alla fall inte att uppmuntra till dumt slöseri. 
 
Vad är det värsta som kan hända?
 
-Att du kastar eller ger bort någonting som du skulle behöva sedan. I hur många fall är det slut på världen?? För varje sådant missöde har du rensat bort minst 1000 prylar, kan jag lova.
 
 
I städningsivern beställde jag Marie Kondos böcker, för att kunna fylla på bokhyllan igen😊. Det började bli lite för tomt där... Återkommer om insikter som jag lärt mig därifrån samt om jag får för mig att göra mig av med ännu mera grejer.
Visa fler inlägg