Sorgen över ett husdjur

För andra gången på en kort tid har livet slagit omkull mig. I morse körde någon ihjäl vår älskade Sisu. Det hade känts lite bättre om han ens hade anmält sig och sett till att katten slapp lida. Tur att det finns andra människor som har hjärtat på rätt ställe.
Sorgen över ett husdjur kan vara precis lika intensiv som sorgen över en människa. Det går inte att jämföra sådana saker. Mina katter är inte till salu för 10 miljoner kronor, jag ljuger inte.
Vissa människor har svårt att komma vidare efter förlusten av ett husdjur då de skäms för att sörja över ett djur så intensivt, och vågar inte prata om sorgen med någon. Jag kan säga att jag inte har det problemet.
Sisu ska inte vila i frid. Han vilar inte. Han har mött Salomo i evigheten, hans allra bästa vän som han alltid saknade. De är fullt sysselsatta på kattvis.
Kvar sitter förstörda matte och husse, och barn som jag har dåligt samvete för. Är det verkligen rimligt att utsätta mina barn för en sådan här intensiv smärta upprepade gånger?? Till sist är själen bara ett enda blödande sår.
Kvar sitter också en förvirrad och ledsen kattflicka, hon som skulle vara Sisus nya kompis. Och hur länge får hon leva?
Med den här omsättningen hos oss kommer Djurskyddet i Umeå inte ha några problem att ha ruljans på sina katter. Hade vi inte haft lilla Elli nu så hade jag sagt nej till alla katter. Glädjen är stor men det är smärtan också.
Nu måste jag våga lägga mig. Jag är så rädd för att minnas det hemska igen då jag vaknar.
 
 

Goda råd till efterlevande

Långfredagen till ära publicerades det i några finska tidningar gripande artiklar om vad människor som är svårt sjuka eller redan har lämnat oss har velat påminna sina nära och kära om.

Om det blir som jag har planerat så kommer jag att hänga med ett bra tag till. Men det vet man aldrig och en hel del användbart har jag redan hunnit att samla på mig, så lika bra att dela med mig redan nu.

Livet går upp och ner. Det enda bestående är förändring. Misströsta inte, det är alltid mörkast just före gryningen. Bara den som hänger med får se vad som finns bakom nästa hörn.

Oavsett vad som händer dig, sträck på dig och behåll lugnet.
Följ ditt hjärta. Var inte rädd för att misslyckas. Låt saker och ting ta tid. Misslyckanden kan förvandlas till seger.
Var hellre lite för generös än lite för snål. Fria människor hellre än fäll. Slösa inte bort din energi genom att försöka vara någon annans domare. Men om du ser negativa mönster hos människor, tveka inte att bryta upp för att skydda dig själv. 
Respektera allt levande, djur, människor och dig själv. Skada inte någon annan och ta hand om din kropp och själ.
 

Jag vill inte ha årsannonser i tidningen, eller en massa spring på graven. Jag är inte där. Om du behöver mig, ta det där och då. Jag hjälper om jag kan.

Glad Påsk!
 
 
 

Sportlov

Det blev ett sportlov i vår lilla stuga, med de två äldsta pojkarna, min pappa och min man förstås. Konceptet var att ta det lugnt och äta korv. Under tiden hade min mamma och yngsta pojke en helt annorlunda semester i Barcelona.
Förvisso har vi för första gången på länge haft en nästan riktig vinter även här i Vännäs (där vi bor.) Men nog har stuglivet vidgat våra möjligheter vad vintersport beträffar.
När åkte jag slalom sist? Det kan vara för 25 år sedan.
 
 
 
Så fantastiskt vilka vyer! I stolliften hade jag inte sinnesnärvaron att fota. Och vi glömmer bort ett par gråtattacker samt att jag åkte ner på rumpan några gånger. Jag är hur som helst hel både i kroppen och själen efteråt, och roligt var det mestadels. Nästa gång tror jag dock att det blir Hemavan och inte Tärnaby då den senare har något "vassare" backar, något som jag inte precis behöver.
 
 
Nästa dag for vi med skotrarna genom ett majestetiskt fjällandskap till Tärnasjön.
 
 
Häromkring har självaste kungen sin stuga.
 
 
 
Endast min pappa fick en fisk (hans första någonsin på pimpelspö.)
 
 
Och som om det inte var nog så ställde jag mig på längdskidorna också! Det var ett antal år sedan förra gången även med dem... Skidvägen finns alldeles intill vår stuga.
 
 
Dunjackan var överflödig!
Nu har vi återigen varit tvungna att säga hejdå till vår kära stuga. Vem vet vad vi hittar på nåsta gång...
 
 
Visa fler inlägg