Sportlov

Det blev ett sportlov i vår lilla stuga, med de två äldsta pojkarna, min pappa och min man förstås. Konceptet var att ta det lugnt och äta korv. Under tiden hade min mamma och yngsta pojke en helt annorlunda semester i Barcelona.
Förvisso har vi för första gången på länge haft en nästan riktig vinter även här i Vännäs (där vi bor.) Men nog har stuglivet vidgat våra möjligheter vad vintersport beträffar.
När åkte jag slalom sist? Det kan vara för 25 år sedan.
 
 
 
Så fantastiskt vilka vyer! I stolliften hade jag inte sinnesnärvaron att fota. Och vi glömmer bort ett par gråtattacker samt att jag åkte ner på rumpan några gånger. Jag är hur som helst hel både i kroppen och själen efteråt, och roligt var det mestadels. Nästa gång tror jag dock att det blir Hemavan och inte Tärnaby då den senare har något "vassare" backar, något som jag inte precis behöver.
 
 
Nästa dag for vi med skotrarna genom ett majestetiskt fjällandskap till Tärnasjön.
 
 
Häromkring har självaste kungen sin stuga.
 
 
 
Endast min pappa fick en fisk (hans första någonsin på pimpelspö.)
 
 
Och som om det inte var nog så ställde jag mig på längdskidorna också! Det var ett antal år sedan förra gången även med dem... Skidvägen finns alldeles intill vår stuga.
 
 
Dunjackan var överflödig!
Nu har vi återigen varit tvungna att säga hejdå till vår kära stuga. Vem vet vad vi hittar på nåsta gång...
 
 

Girl Squad?

Även om jag tycker mig ha haft bra möjligheter att förverkliga mig själv i detta liv trots, eller på grund av, att jag är kvinna, så är jag ju fullt medveten om att för 100 år sedan fanns det större skillnader mellan kvinnors och mäns liv, och att även idag är Sverige en föregångare vad gäller jämställdhet. På många ställen i världen har kvinnor helt enkelt mycket sämre livsvillkor än männen, och den enda trösten för dem är väl att de inte är ensamma.

I västvärlden har man under senaste åren börjat prata om fenomen girl squad. Det betyder ett tjejgäng, i ordets positiv mening. Med andra ord så har tjejerna sökt sig från den klassiska bästis-tvåsamheten till större grupper. I gänget stöttar och boostar man varandra, och skulle man nu träffa någon illasinnad man, eller annan kvinna för den delen, så är det inte så lätt att köra över flera tjejer som det är att köra över en.

En mycket bra utveckling, anser jag. Och ett positivt gemenskap är inte heller uteslutande gentemot andra. Många av kvinnoproblemen som feministerna beskriver idag skulle faktiskt lätt kunna avhjälpas om tjejerna stöttade varandra och inte var så förbaskat avundsjuka och präglade av jantelagen när det gäller varandra. Om tjejer/kvinnor är eniga är mansgrisarna chanslösa.

Jag känner många fantastiska kvinnor som jag beundrar och tillönskar allt gott. En del av dem är dessutom mina riktiga vänner, och det är inte lite att jag säger så. Med dem kan jag vara mig själv och säga vad jag tycker, och detsamma gäller dem. En del av dem som jag kallar för vänner är tyvärr egentligen inte det, eftersom jag inte litar på dem ändå. Jag känner stingen av missunnsamhet eller vädrar skitsnack, och då får det helt enkelt vara och stanna på den nivå där det är. Det skadar mig inte idag.

Jag vet vad avundsjuka är, eftersom det var någonting som man då och då fick brottas med när man var barn och ungdom. Idag har jag dock förstått att två människors liv inte kan jämföras med varandra på något sätt och därför är det lika bra att uppskatta sitt eget liv och känna tacksamhet för det man har. Om morgondagen vet ingen av oss så mycket ändå.

Genom bloggen har jag fått några äldre väninnor, och det tycker jag är så oerhört befriande att känna deras (er) reservationlösa välvilja mot en yngre "kollega"=kvinna. Så vill jag också förbli när jag åldras, fri från bitterhet, utan onödigt jämförande, full av tacksamhet, generös med min välvilja och kärlek. Förståelse byggd på visdom snarare än dömande och skitsnack.

Tack till mina egna Girl Squads!

 

 

 

 

Sol, vind och vatten

Jag slutar inte fascineras av fjällen. Ljuset- hur det skiftar mellan olika ytterligheter. Det som ena stunden är soligt och glittrande ljust kan i andra stunden bli mörkare än mörkt. Ljuset kan vara allt mellan vitt, blått, rosa, grönt eller blått. Ofta är det helt omöjligt att avgöra var fjällets övre gräns går. Vad är himmel, vad är moln och vad är fjäll?
Min "styvdotters" man, en amerikan, är fotograf och filmare. Jag skulle verkligen önska att vi kunde ta honom till fjällen. Vilken eldorado för en fotograf!
 
 
 
 
Uppe på fjället blir det inte enklare. Avstånden är svårbedömbara, men det är lika bra att utgå ifrån att allt är större än det ser ut. Det vill säga, lilla jag är oerhört liten. Nästan obetydligt liten.
Och vädersträcken då- vad är åt vilket håll? Det är lätt att irra bort sig utan kompass. En snöstorm kan blåsa upp på bara någon minut och lika snabbt är både siktet och alla spåren borta.
 
 
 
 
Allt blir så mycket lättare när man har ett landmärke, såsom älven, att följa. Men man ska ha respekt även för älven, och för varenda liten bäck för den skull.
 
 
Jag vill hålla mig till skoterleden. Jag är en tam människa.
 
 
Elden hör till stugan. Man kan titta på den i timmar.
 
 
Jag har väldig respekt till naturen. Jag utgår alltid från "det värsta", även om vi håller oss i närheten av fjällcentrum och E12-vägen.
Fjällen är ytterligheternas landskap. Allt sker så snabbt. Och ofta blir det så extremt. Stormen viner, solen bränner, regnet dränker, kylan isar- och en människa kan bli så förbaskat lycklig av att vara på fjällen! Oavsett väder!
Visa fler inlägg