Vila, sabbat, judendom

 
 
Sabbaten är en drottning som kommer på besök var sjunde dag, oavsett om man har bjudit in henne eller inte. Man ska förbereda sig på hennes ankomst genom att klä på sig fina kläder, laga god mat och samlas med släkt och vänner för ett trevligt samvaro. Man berättar historier, diskuterar, spelar, sjunger, leker och ber.
Men man får inte skapa någonting. Om man hårddrar det hela får man inte ens skriva- inte förändra, utveckla eller förbättra. Och man får inte oroa eller gräma sig. Saker och ting ska lämnas i den högres hand.
Men varför så strikt? Ja, jag kan förstå det. Av den anledning att om man inte är väldigt strikt med detta så rinner det hela snabbt ut i intet. Och nu har vi inte ens talat om mobiltelefoner och internet.
I min barndom var ju i alla fall mataffärerna stängda på söndagen, men numera är helgdagarna mina (och många andras) största handlardagar. Allt som inte hinns med under övriga veckan ska pressas in i stackars helgen. Ibland undrar jag om barnens idrottsaktiviteter är så bra- de kan verkligen förpesta hela helgen. 
Det är åtminstone någonstans min illusion att ju mera man sliter under helgen desto mera underlättar man för den kommande veckan. Men det behöver ju inte alls vara så.
Men varför ska man vila då? Med gott samvete, ska tilläggas. Min teori, som överensstämmer med Tomas Sjödins, är att i vila lägger sig pusselbitarna på plats alldeles av sig själva, utan ansträngning. Arbetet är gjort och det måste bara få "sätta sig". Inte alldeles sällan märker vi att problemen har en tendens att lösa sig bara vi har tålamod och väntar lite grann.
Allt i livet är cykliskt. Troligen är en lagom cykel för arbete- vila ungefär 6:1. Det sägs ju dessutom att man borde byta jobb/flytta/separera vart sjätte år! (Det har jag gjort btw, bytt jobb efter 7 år på samma ställe och det känns bra.)
Vila har länge varit synonymt med lathet och endast konkret arbete räknas. Upp med tuppen och springa ända in i kaklet uppfattas på många håll som beundransvärt. Men den tanken är fel, och det kan vem som helst förstå om man tar sig lite tid och tänker efter.
Jag har många gånger reflekterat över att den som springer fortast ofta inte är den mest effektiva. Personer med dessa tendenser kan på vägen skapa flera problem än vad de löser. Idrottsmän kan falla på repet pga överträning. Och inte att tala om hur dåligt vi människor börjar må psykiskt om vi inte slappnar av regelbundet. Jag behöver inte förklara vad utbrändhet är för någonting, så pass spritt är begreppet idag!
Tomas Sjödins bok är inte alldeles lättläst, och kräver en hel del eftertanke. Men den är värd det!
Han återkommer hela tiden till judendomen och sabbaten- säkert därför att det finns ingen annan stor religion som har lika tydliga regler och uråldriga ritualer just kring vilan.
Efter att ha läst denna bok kommer jag att skapa min egen sabbat. Jag och alla omkring mig är värda det. Vila är ansvar.

Städa, städa, städa

Jag gör ingenting halvdant.
 
 
Det skulle jag ha tänkt på då jag tänkte flytta undan dessa riddare.
Sedan den olyckliga -eller lyckliga, tiden får utvisa- dagen har nämligen all min fritid fyllts av städning. Ja, jag har tränat, men inte ens lagat mat.
Det jag har läst är två böcker av ordningsgurun Marie Kondo. Hon är japanes, och omåttligt populär i Finland. Jag köpte böckerna på finska då de finns mycket lättare tillgängliga på det språket. Den första heter Konsten att städa- förändra ditt liv med organiserat hem. Den andra heter på engelska Spark Joy.
På samma sätt som japaneser gillar mumintroll har även finländare på något sätt dragning åt den japanska kulturen. Något sträng mentalitet, inbundenhet, reservation mot allt och alla, samt stor acceptans och tro för auktoriteter skulle jag tro är förenande faktorer.
Jag slukade dessa två böcker på en gång.
Att städa (smuts) och ordna (grejer) är två helt olika saker.
När man vill få saker och ting på sin plats gäller det först gallra bort det överflödiga, sedan hitta på en plats för varje kvarvarande grej och till sist hålla ordningen, vilket ska gå lätt.
Man ska spara de sakerna som ger en glädje. Sakerna ska behandlas med tillbörlig respekt. Inga saker är heliga, inte ens foton eller gamla dagböcker, om du inte får glädje av dem.
Men nödvändiga saker då- ja, dem får man rimligtvis glädje av, helt logiskt.
Marie Kondo påstår att göra ordning och reda i sitt hem en gång för alla förändrar hela ens liv. Det tror jag på.
Hon berättar också om sina andra observationer- att kvinnor som lever i dåliga relationer inte brukar ha bra koll på sina papper. Att människor som inte hittat den rätta partnern har kvar alla gamla saker och papper. Att människor som lever i dåliga förhållande behandlar även sina saker vårdslöst och respektlöst.
Mycket intressant, och inte alls omöjligt att det är så.
Om man går genom, med eftertanke, alla sina grejer, bestämmer sedan vilka saker man vill ha kvar, står för det, och målmedvetet återvinner eller slänger resten, har man visat bevis på så stor beslutsamhet och ihärdighet att man bara måste växa som människa av det anser jag. Att dessutom få till en sådan ordning och reda gör hela livet så mycket lättare och reducerar ångest till den grad att inte är det konstigt om man känner sig pånyttfödd efteråt!
Jag rekommenderar varmt Marie Kondos "Konmari" böcker, om inte annat som tankeställare. Och ytterligare en reflektion--- hur mycket grejer behöver en människa egentligen?!
Så här ser det ut nu...
 
Men... sista ordet är inte sagt!
 
 

Tove Janssons återkomst

Tack moster för denna bok av Boel Westin, och alldeles i synnerhet tack att den var på engelska!
För den som är intresserad av Tove Jansson och i synnerhet hennes konst och arbete är den här boken en alldeles fantastisk kamrat! Välgjord, saklig, noggrann, reflekterande, grundlig, med tydlig fokus på hennes livsverk.
Vid första anblick tyckte jag inte att engelskan såg så farligt svår ut, men som den grundliga och noggranna personen jag själv är, fick jag nog kolla i ordboken tusentals gånger! Först alldeles i slutet av boken (600 sidor) kunde jag läsa lite mera avslappnat och längre sträckor utan ordbok. Suck... jag har hållit på sedan april!!!
Bokens tydliga nackdel är brist på bilder, ffa sådana i färg, som är verkligen få.
Att själv ha läst mera av Toves böcker, bortsett från Mumintrollen, hade förstås gjort läsningen mera givande. Ett nyväckt intresse för hennes noveller (som hon skrev under senare häften av sitt liv och karriär) har dock uppstått hos mig.
Den här boken kommer att sparas i min bokhylla att återvända till. Där finns även Tuula Karjalainens bok som jag läste 2014, som berättar lite mera lättläst om Tove Janssons liv som helhet, och som går mera i färg vad gäller bildsidan.
Det är inte fel att läsa om Tove Jansson just på svenska, eftersom svenska var hennes eget skrivspråk.
 
 
 
Visa fler inlägg