Livet fortsätter

När man läser tidningar, och dem skriver man ju för att folk ska läsa dem, så verkar det som att hela livet har vänts upp och ner pga coronaviruset. Att så är fallet för dem som har insjuknat allvarligt, eller att någon i omgivningen har gjort det, ja, det har jag full förståelse för. Eller dem som blivit varslade från jobbet eller vars verksamhet är i gungning, jag känner verkligen med dem. Men om du sitter hemma i karantän, ung och frisk, med hälsan och arbetet i behåll, får du inga tyck synd om mig-poäng från mig. Skärp dig. Att vara överdrivet orolig över att ens barn kan bli sjuka tycker jag är bara patetiskt i nuläget. Det är nästan inget friskt barn som har blivit påverkat av coronavirus överhuvudtaget, så risken är faktiskt större att de blir dåliga av någon annan anledning.
När man går ut till sociala medier sjunker ribban ytterligare. Vårdpersonal som fotar sig i full ebolamundering. "Jag är ingen hjälte men jag jobbar 24/7 och slits ihjäl pga corona." Men sakta i backarna där. Vi är inte i Italien ännu. Därmed inte sagt att vi inte kan komma dit. Jag citerar ett finskt ordspråk- tomma tunnor skallrar mest. Men vad gör man inte för några likes på sociala medier.
I min lilla värld rullar allt på precis som vanligt. Tur att man har ett rikt inre liv. Jag har sovit, gjort yoga för mig själv. Och sen har jag läst.
En bok som ännu mindre får mig längta till Stockholm, nämligen Klubben. Men jag beundrar reportern som åstadkommit denna undersökning, och denna bok, och som biprodukt störtat Jean-Claude Arnault och därmed Svenska Akademien, en händelse som vi väl minns. Jag förstår att processen måste ha varit väldigt tung för henne, och krävt ett stort mod.
Jag är glad att jag läste boken, dels för att hålla mig up to date med samtiden, men även för att börja förstå den knepiga dynamiken som ligger bakom sexuella övergrepp. Jag har naturligtvis också varit utsatt för sexuella övergrepp, men de har inte skadat mig. Jag har haft turen att de som har förgripit sig på mig inte har varit den värsta sorten- eller att tillfället har skyddat mig. Jag har alltid kunnat ta mig därifrån.
Men visst har jag också undrat hur man kan dricka sig full och följa med en okänd gubbe till hans lägenhet mitt i natten och t om ha sex med honom frivilligt och sedan komma och klaga över att man blivit våldtagen. Men jag är inte dummare än att jag kan lära mig- nu förstår jag. Om du inte har kommit dit, rekommenderar jag boken varmt. Vi höres.
 
 
Visa fler inlägg