Städa, städa, städa

Jag gör ingenting halvdant.
 
 
Det skulle jag ha tänkt på då jag tänkte flytta undan dessa riddare.
Sedan den olyckliga -eller lyckliga, tiden får utvisa- dagen har nämligen all min fritid fyllts av städning. Ja, jag har tränat, men inte ens lagat mat.
Det jag har läst är två böcker av ordningsgurun Marie Kondo. Hon är japanes, och omåttligt populär i Finland. Jag köpte böckerna på finska då de finns mycket lättare tillgängliga på det språket. Den första heter Konsten att städa- förändra ditt liv med organiserat hem. Den andra heter på engelska Spark Joy.
På samma sätt som japaneser gillar mumintroll har även finländare på något sätt dragning åt den japanska kulturen. Något sträng mentalitet, inbundenhet, reservation mot allt och alla, samt stor acceptans och tro för auktoriteter skulle jag tro är förenande faktorer.
Jag slukade dessa två böcker på en gång.
Att städa (smuts) och ordna (grejer) är två helt olika saker.
När man vill få saker och ting på sin plats gäller det först gallra bort det överflödiga, sedan hitta på en plats för varje kvarvarande grej och till sist hålla ordningen, vilket ska gå lätt.
Man ska spara de sakerna som ger en glädje. Sakerna ska behandlas med tillbörlig respekt. Inga saker är heliga, inte ens foton eller gamla dagböcker, om du inte får glädje av dem.
Men nödvändiga saker då- ja, dem får man rimligtvis glädje av, helt logiskt.
Marie Kondo påstår att göra ordning och reda i sitt hem en gång för alla förändrar hela ens liv. Det tror jag på.
Hon berättar också om sina andra observationer- att kvinnor som lever i dåliga relationer inte brukar ha bra koll på sina papper. Att människor som inte hittat den rätta partnern har kvar alla gamla saker och papper. Att människor som lever i dåliga förhållande behandlar även sina saker vårdslöst och respektlöst.
Mycket intressant, och inte alls omöjligt att det är så.
Om man går genom, med eftertanke, alla sina grejer, bestämmer sedan vilka saker man vill ha kvar, står för det, och målmedvetet återvinner eller slänger resten, har man visat bevis på så stor beslutsamhet och ihärdighet att man bara måste växa som människa av det anser jag. Att dessutom få till en sådan ordning och reda gör hela livet så mycket lättare och reducerar ångest till den grad att inte är det konstigt om man känner sig pånyttfödd efteråt!
Jag rekommenderar varmt Marie Kondos "Konmari" böcker, om inte annat som tankeställare. Och ytterligare en reflektion--- hur mycket grejer behöver en människa egentligen?!
Så här ser det ut nu...
 
Men... sista ordet är inte sagt!
 
 

Tove Janssons återkomst

Tack moster för denna bok av Boel Westin, och alldeles i synnerhet tack att den var på engelska!
För den som är intresserad av Tove Jansson och i synnerhet hennes konst och arbete är den här boken en alldeles fantastisk kamrat! Välgjord, saklig, noggrann, reflekterande, grundlig, med tydlig fokus på hennes livsverk.
Vid första anblick tyckte jag inte att engelskan såg så farligt svår ut, men som den grundliga och noggranna personen jag själv är, fick jag nog kolla i ordboken tusentals gånger! Först alldeles i slutet av boken (600 sidor) kunde jag läsa lite mera avslappnat och längre sträckor utan ordbok. Suck... jag har hållit på sedan april!!!
Bokens tydliga nackdel är brist på bilder, ffa sådana i färg, som är verkligen få.
Att själv ha läst mera av Toves böcker, bortsett från Mumintrollen, hade förstås gjort läsningen mera givande. Ett nyväckt intresse för hennes noveller (som hon skrev under senare häften av sitt liv och karriär) har dock uppstått hos mig.
Den här boken kommer att sparas i min bokhylla att återvända till. Där finns även Tuula Karjalainens bok som jag läste 2014, som berättar lite mera lättläst om Tove Janssons liv som helhet, och som går mera i färg vad gäller bildsidan.
Det är inte fel att läsa om Tove Jansson just på svenska, eftersom svenska var hennes eget skrivspråk.
 
 
 

Love Warrior

Är det bara jag som blir misstänksam när det talas om en amerikansk bestseller? Många av dem har jag nämligen fått tvinga mig läsa genom och utbytet har varit noll. Rekommendationer från Oprahs bokklubb i detta fall gjorde mig inte heller övertygad.
Men, men. Oprah hade faktiskt rätt den här gången!
 
 
Bästa boken jag har läst på länge! En självbiografi som berättar om livets smärta, beroende, ätstörningar, att rycka upp sig. Och om nya kriser som livet bjuder på och där det finns bara en lösning att klara sig helskinnad: att lära sig älska sig själv.
Psykoterapi, yoga, meditation, kommunikation med andra. Andning. Sätten är många och den som ärligt söker hon finner till sist.
Jag beundrar författarens förmåga att förklara en människas känslor och försvarsmekanismer ända från molekylnivå till större helheter. Högst begripligt och inte alls långrandigt.
Samtidigt förstår jag hur mycket jag har fått gratis. Visst kan jag också vara vilsen, men jag har alltid haft en stark inre kompass som gjort att jag har automatiskt strävat efter ärliga lösningar och till sist tagit mig dit även om det kan ha tagit tid och många omvägar. Många människor lever nämligen i helt obegripliga lögnaktiga prestationsträsk där de till synes helt har tappat bort sig själva. Men vägen tillbaka är faktiskt öppen för alla.
Jag kan tänka mig att det är lättare för en kvinna att identifiera sig med den här boken, men jag rekommenderar den till båda könen.
 
Visa fler inlägg