Jag har varit på Himalaya

Sommaren har kommit och sommaren har nästan gått. Lyckligtvis har jag semester kvar- jag behöver det!
Jag försöker ta en dag i taget och vara här och nu, släppa alla ambitioner. Det har fungerat bra. Jag har lagt ut alla mina gamla halvfärdiga blogginlägg som jag var less på att fortsätta bearbeta, om ni undrar över de många inläggen i juli.
Häromdagen fick jag i min hand en beroendeframkallande bok- Jon Krakauers Tunn Luft.
 
 
Den handlar om bergsklättrarexpeditioner som hamnade i snöstorm på Mount Everest 1996, med katastrofala konsekvenser.
Alla andra i familjen sov, men jag kunde inte sluta läsa- inte ens fast jag såg att det redan var gryningstid. Jag VAR på Mount Everest! Mina händer och fötter kändes som isklumpar där jag låg i min varma säng, och höjdsjukan (eller troligen tröttheten) gav mig huvudvärk. Min vana trogen nördade jag även in mig på Mount Everest rent allmänt, googlade och sökte efter mera information och tittade på bilder på internet.
Vanligtvis kan jag referera en bok i ett behändigt inlägg, men här är det helt omöjligt. Jag kunde skriva ett inlägg om varje kapitel för sig. Vad var och en har för reflektioner kring denna bok är säkert väldigt olika. Jag bävade inför den fysiska och psykiska ansträngningen som deltagare av Mount Everest- expeditioner utsätts för- med eller utan storm.
En annan reflektion är detta med döden- är den så annorlunda om den sker på toppen av Mount Everest eller hemma eller på sjukhus- jag vet inte. Men nog är det bra kusligt när det händer på Mount Everest- trots och kanske på grund av att alla var där helt frivilligt.
Jag älskar fjällvandring men ni behöver inte vara rädda för att jag skulle få för mig att bestiga de större topparna. Det vore helt emot min natur.
Tyvärr tog boken slut, för jag hade velat läsa den för evigt, så medryckande och intressant var den. Men kanske blir det lite sömn inatt istället.
Visa fler inlägg