Hållbart mode

Ibland kommer jag ihår varför jag prenumererar Damernas Värld- vilket toppennummer. Informativ och utbildande om hållbart mode.
 
 
Det är svårt att vara modeintresserad med vetskapen att efter oljeindustrin är modeindustrin den största miljöförstöraren globalt sett... Men, ifall vi nu hinner, är nya tider på gång.
Stella Mc Cartney är en designer som har varit en förgångare för miljöns och djurens rättigheter i alla tider. Och det är ju som hon konstaterar: "Så fort du skapar någonting gör du ett fotavtryck i miljön. Vad vi kan göra är att det ska bli så litet som möjligt." En reportage om henne var mycket intressant.
Stella har haft mycket samarbete med Adidas och då kommer vi till Cyrill Gutsch, en designer som lärde sig att den största miljöboven heter plast! Plast är helt enkelt dålig design. Även om du bränner ner den, finns den kvar i naturen, fast då i pyttesmå partiklar. Den håller på att infiltrera hela jorden. Och inte nog med de små partiklarna- stora plastpåsar har invaderat även de mest avlägsna stränderna och öarna i världen, pga att de hamnar i världshaven. Djuren fastnar i påsarna, och går en plågsam död till mötes. Företaget Parley of the Oceans söker lösningar för att förändra situationen. Adidas är en av deras största samarbetspartners, och har nu börjat samla plast från haven för att tillverka bl a löparskon av den. Från och med 2018 kommer Adidas helt sluta med att använda nyproducerad plast.
De stora kedjorna får ofta mycket kritik när det talas om miljön- och visst är inte billiga kläder och slit och släng morgondagens melodi. Det som man ofta glömmer är att de stora företagen- som t ex svenskt HM- är ofta även de största aktörerna som aktivt försöker hitta nya, bättre lösningar för miljön. Allt flera företag strävar nu mot cirkulär modeeindustri, dvs att enbart använda återvunna och hållbart framtagna material, och bli klimatpositiva genom hela kedjan. Kläderna och accessoarerna med kortare livslängd kan återvinnas som nya fibrer, och ekologisk bomull är framtidens självklarhet. Nya material såsom växtbaserat skinn av avfallet från vinproduktion och textilfibrer av cellulosan från kospillning är på gång.
Men bara för att ett plagg är dyrt och av bra kvalitet, behöver det inte vara hållbart eller etiskt framtagen.
Vestiaire Collective satsar på att köpa in, laga och sälja vidare varor av bra kvalitet. Då får plaggen ju mycket längre livslängd.
Så- återvinn, laga, välj aktivt grönare och mera etiska lösningar, och naturligtvis slentrianshoppa mindre. Vi får hoppas att politikerna och företagen med hjälp av vetenskap och nya teknologier kommer fram till lösningar som gör att jorden finns kvar även om hundra år.

Det är inte lätt att vara kvinna och gå på fest...

Sonen tog examen häromdagen. Eftersom jag redan på förhand hade tänkt ut en klänning som jag skulle ha, och den passade hyfsat, så var jag glad. I sista stund hittade jag också passande skor, och en kofta som fick duga.
Vanlig smink, ett ögonkast i spegeln, mitt vanliga make-up, men vänta nu. Ögonbrynen, shit, dem hade jag alldeles glömt bort, det var länge sedan de plockades. Och inte hade jag rakat benen heller, tur att jag hade halvlånga leggings.
Sedan kom jag på att fast håret var fint så kunde jag omöjligt ha mitt ordinarie gummisnodd i håret. Var var det fina svarta hårspännet nu igen, senast använde jag den för flera år sedan...
Från det ena till det andra, smycken då! Guld eller silver? Örhängen, halsbandet, ringarna och armbandet i perfekt mix. Pust.
Men vad hade jag för väska då? Det här går inte, helt fel färg och stil, ut med allt. Ingen aftonväska dock, där ryms ju ingenting.
Men hej, på en finare fest borde man väl egentligen ha inneskor? Eller kan jag vara barfota? Ja, men då måste jag nog lacka tånaglarna innan, det gamla spruckna nagellacket ser inget vidare ut.
Det var kallt och regnade, ytterkappa måste man ha, nu ger jag snart upp.
Det sägs att problemet med att renovera ett hus är att blicken alltid fastnar i den mest slitna detaljen av huset och därmed leder den ena åtgärden till den andra och en från början tänkt liten renovering växer och växer, och blir ett allt större projekt.
Det verkar vara samma sak med mig själv. Jag får vara glad att jag inte är kunglig och inte behöver använda hatt i alla fall.
Till studentfesten gick en "kompromiss"- ingalunda perfekt mamma, men åtminstone glad!
 
 
 

Hej vårmode!

Det känns som att året 2017 ligger vädermässigt en månad före, ändå tackar och bugar jag för en första riktig vinter på länge! Modeindustrin är också i god tid som vanligt, vårens mode svämmar ut från alla håll så att människor ska köpa så mycket och så fort som möjligt. Dessa tider är ju dessutom så välsignade att man kan klä på sig vad som helst och vara trendig, bara man gör rätt på fel sätt eller fel på rätt sätt.
Jag har med åren hittat mera till mig själv, och också mera till min egen stil. Gärna blommor, spets och volanger för mig! Det är dock vissa, återkommande, saker som jag vill påminna modet om!
Kläderna ska vara sköna. Inga stickande plagg ens av finaste ylle eller polokragar som kväver eller kliar ihjäl mig, tack. Tröjor vars halsringningsgummiband ska ligga nedanför axlar och som hela tiden skaver eller åker upp, vida hängande ärmar med en massa fina volanger som omöjliggör alla vettiga aktiviteter där armarna är inblandade, överdrivet breda byxben som man snubblar vid eller sk maxiklänningar som gör att man överhuvudtaget inte kan gå, låter jag bli helt.
Skorna har jag för att ta mig fram, och om det blir allför svårt, långsamt eller plågsamt att gå så byter jag genast mot bekvämare skodon.
Vit färg är vacker, men oftast hinner jag ha ett vitt plagg på mig max någon timme innan den åker i tvätten, tillsammans med en del svordomar.
Herrkläder har jag sagt nej till tidigare och det fortsätter jag konsekvent med. När jag var en liten flicka tyckte jag så synd om pojkar som inte fick ha klänningar, kjolar, rosa färg, långt hår, smink eller parfym. Så jag fortsätter att njuta av de förmåner som jag har, även om jag förstås välkomnar den nya trenden att pojkar och män får, slutligen, klä sig tjejvis. Men jag klär ändå inte på mig herrkavajen frivilligt, nej tack.
Ibland undrar jag hur det kommer sig att det går att sälja så enorma mängder ubervarma Canada Goose-jackor, maxade dunjackor, kashmirtröjor och stickade ylleplagg här i världen. Inte ens jag som bor förhållandevis långt norrut kan använda sådana i verkliga livet mer än ett par dagar per år, hur kan då någon som bor på varmare breddgrader göra det??
På grund av mitt jobb faller det bort en del accessoarer från min repertoar, såsom armband, klocka och nagellack. Solglasögon tar jag inte på mig frivilligt då jag vill se färgerna.
Jag är en sann djurvän och säger förstås nej till päls, men jag önskar att jag hade mycket bättre koll på material och produktion än vad jag har idag. Både djur och människor ska behandlas etiskt. Jag efterlyser politiska beslut som stöd till enskild konsument.
Kläder är bruksvara, i bästa fall livslångt. En bra investering är bättre än 20 dåliga. Men man måste hålla sig till rätta proportioner- kläder kan gå sönder, försvinna eller rentav bli stulna. Jag avstod från Burberry trenchjacka pga detta- jag hade aldrig kunnat slappna av med en sådan lämnad till garderoben.
En del trender ska man förstås hoppa över rakt av, ett bra exempel för mig är en korsett ovanpå kläderna, vilket ska vara "inne" just nu.
Slutligen några tidlösa visdomsord. Fel färg för en person är fel färg, det går inte att ändra på. Och dålig kvalitet är dålig kvalitet, nu och för evigt. Jag vill alltid undvika dålig kvalitet då det är aldrig vare sig prisvärt eller fint.
 
 
Här önskar jag alla Gott Nytt År 2017...
 
 
Och här är årets bästa plagg- en tunn mössa i merinoull av Kari Traa. Varm och icke-stickande. Fem tigertassar av fem!
Visa fler inlägg