timeoftiger.se

Den som blir less på mina coronatankar behöver inte läsa!

Här är jag, fortfarande frisk och kry så det sjunger om det. Trots att jag bor i Sverige, världens mest coronafarliga land som det ofta låter. Tänka sig, vi hade t om en majbrasa! Vi var ute i kylan med minst 5 meters avstånd till varandra!

 

Hälften av finska mediers coronarapportering har handlat om Sveriges hårresande våghalsig coronastrategi. Men vad är det som skiljer Sverige och Finland så hemskt mycket åt egentligen? Att grundskolorna har varit öppna här, ja, och det har ju varit bra och mig veterligen inte heller något större problem vare sig gällande sjuklighet eller smittospridning. Att restaurangerna har varit öppna- nu öppnar Finland dem också- därtill öppnar Finland även t ex muséer som ju fortfarande är stängda här i Sverige. Att Finland stängde Nyland en period tror jag var en helt onödig panikåtgärd som inte hade någon större effekt på spridningen. Och visst, jag blir provocerad när jag ser bilder på svenskar som sitter och trängs på uteserveringar och restauranger. Men ungeför liknande bilder kablades också ut från Finland under helgen som var- det var ju skolavslutning. Sådant beteende förekommer överallt och är onödigt och motverkar de uppoffringar som vi gör varje dag med social distansering.

 

Min slutsats är att Sveriges coronastrategi inte skiljer sig särskilt mycket från övriga länders, när allt kommer omkring. Det är fortfarande i slutändan enskilda individer, inklusive jag själv, som bestämmer hur vi ska ha det.

 

Vi har misslyckats med att skydda de äldre, heter det. Och ja, visst är det störande med äldrevårdens låga status som vi haft så länge som jag kan minnas. De äldre är, oavsett skick, levande människor, och bör behandlas individuellt, med yttersta respekt. Ordet besparning rimmar illa när det gäller grundläggande mänskliga behov- ändå sparas det så fruktansvärt både vad gäller omsorgen av de äldre och sjuka och barn, hela tiden. Det blir bara värre trots att det finns gott om pengar till allt annat!

Men på samma sätt som corona sprider sig i äldreomsorgen nu, gör influensa det varje år. Man tar ingen speciell hänsyn till om det är influensasäsong, och att äldre som bor på boenden dör av flunsan, anses vara naturligt. Jag vet faktiskt inte om man ens influensavaccinerar inom långvården? Det här är en diskussion som få har varit intresserade av hittills.

Jag har jobbat inom långvården, flera somrar. Inom klientelet fanns det gamlingar som fortfarande hade lite förstånd kvar- dagsformen kunde förstås variera. Jag hade gärna haft lite mera tid att lägga ner på dem. Att kunna gå ut en halvtimma när det är fint väder. Prata bara. Fixa håret. Ja ni vet, allt det där med livet, inte bara förvaring. Men på min avdelning fanns också dem som hade förlorat sin kontakt med omvärlden för flera år sedan. Inget talat språk, ingen ögonkontakt. Upp i rullstolen med lyft. Duschas på en brits en gång per vecka. Blöjor. Patékost, matning såklart. Inte ens att ha avföring går längre på egen maskin, utan det ska till med droppar och lavemang, kanske handplockning, en bestämd veckodag. Några kunde skratta, några kunde gråta- de flesta sade ingenting, någonsin. 

Jag har aldrig hört att någon skulle ha haft önskan att hamna på långvården i slutet av sitt liv! Och måtte jag inte göra det själv heller. De flesta på långvården verkade i och för sig inte lida, men oavsett hur det är med den saken hoppas jag att jag slipper, eller att min tid där blir så kort som möjligt. 

Jag tycker att det är viktigt att man i diskussionen skiljer på människor och människor. Bara ålder är ingen argument i sig. Om det finns en pigg 100-åring som fortfarande har utbyte av livet, så anser jag att man måste göra allt för att skydda vederbörande mot corona, precis som man gör och vaccinerar mot influensa. Men en pigg äldre människa kan välja och behöver inte ha random folk upp i sig hela tiden, som det blir på långvården. Man behöver ju inte söka sig till restauranger, muséer och badhus i första hand heller.

 

Slutligen om konsten att vara eniga. Som jag har skrivit tidigare så är jag väldigt irriterad över domedagsprofeter och rättshaverister som inte låter Folkhälsomyndigheten arbeta i fred. Vi rår inte för denna pandemi. Vi ville inte ha den. Vi är alla dess offer. Vi vet inte riktigt vad som är rätt och vad är fel att göra i nuvarande situationen. Vi kanske får veta det efteråt, om några år. Nu kan vi bara göra så gott vi kan. Varför skulle FHM ha en dold agenda, för att handlägga det här dåligt?? Ge mig en enda anledning till det! Om vi börjar misstro och klanka ner på våra ansvariga nu, tror vi att det blir bättre då? Nu om någonsin måste vi vara eniga, men förstås med ödmjukhet och beredskap att ändra kurs om fakta talar för det. (Det gör det redan, säger många. Men jag är inte övertygad. Och vad är det ni vill att vi ska göra nu då?) Och det är inte bara det som VI gör som har betydelse. Sverige är Sverige. Stockholm är Stockholm. Umeå är Umeå. Det som gäller på ett ställe, behöver inte gälla på ett annat. Vi kan fortfarande inte alls förklara varför corona har varit så extremt destruktiv på en del ställen i världen och mycket lindrigare på andra. Fast människor och samhällen har gjort i stort sett lika. Det finns många andra faktorer än det vad vi människor gör eller inte gör, som påverkar scenarion.

Det är inte rätt läge att bråka och ungergräva folks förtroende till myndigheterna just nu. Att börja med eftertvätt med en tvättmaskin som inte ens har avslutat förtvätten. Så dumt!