Nina Wähä, Testamente, en kylig recension

Vi får ta tag i de olästa böckerna vi har och sedan stötta oss på varandra, haha! Jo, nog upplevde jag Smirnoffs första bok precis som du beskriver här! Vi läste den i bokklubben och folk var ju fascinerade, överväldigade och äcklade om vartannat. Jag ger "Jag for ner till bror" tre stjärnor, eller en, beroende på vad jag ska betygsätta. Vill ändå läsa uppföljaren, för jag vill få mer information om vissa av karaktärerna. Jag lyssnade, men det var lite olika åsikter om hur man ska hantera en text som varken har stor bokstav eller punkt någonstans (hörsägen, jag lyssnade ju). Lycka till och tala om vad du tycker! Förresten så tycker jag Ove gjorde sig bättre på film än i bok! Känslan av saga och verklighet i en lagom mix ger harmoni trots det tunga ämnet, och skådespeleriet är jättefint.
Detta var ju mer än intressant, boken fann mitt intressse, men jag har inte kommit till skott att läsa den. Står på listan läsa än .Kanske blir den stående där.
Tack för intressanta tankar om Testamente. Jag har nyss läst den, är mer positiv till den än du är. Men jag tänkte flera gånger när hon relaterade till 1970-80-talen så kändes det som att hon istället berättade om 1800-talet. Det störde mig emellanåt. Trots att jag tyckte den var någorlunda bra så är det ingen bok jag rekommenerar. Dessutom blir jag än mer kritisk till boken nu när jag läst dina tankar om den.
Hej! Har precis läst Wähäs Testamente och i min jakt på andras reflektioner kring boken, snubblade jag över din recension. Jag tycker att det är uppfriskande att du är så kritisk. Det blir lätt så att alla tycker likadant när en bok blir så hajpad. Samtidigt funderar jag lite på den kritik du riktar mot boken. Varför tänker du t ex att Pentti skulle ha varit för ung för att delta i Vinterkriget om han var född 1920? Dessutom undrar jag på vilket sätt de finska namnen är felstavade? Jag har själv ingen finsk bakgrund. Jag undrar också vilka analfabeter du syftar på? Såvitt jag minns finns det inga sådana i boken? Spänd på dina svar och insikter! Mvh, Charlotte
Håller så mycket med! Det är som att läsa nåt av en 15åring. Det är hela tiden, på var och varannan sida extrema, orealistiska händelser, inkonsistenser, faktafel. Och man frågar sig hela tiden varför? Man förstår som läsare inte varför allt ska vara så överdrivet, det blir inte trovärdigt. Eller varför författaren inte researchar bara lite, om de mest centrala grejerna, tex arvsrätt? Det mest provocerande är att boken fått så mycket priser och hyllningar, jag kan bara inte förstå det! Blev lite lättad att jag inte är ensam dock :)
Började läsa igår på färjan, övergick efter ca 40 sidor till skummande och gav upp på sidan 79. Inte nog med att allt du skriver stämmer, själva stilen med korta meningar och infällda kommentarer är tröttsam. Och redan på 79 sidor hann jag reta upp mig på Finlands bilden och brodern i Stockholm (stereotyp så man undrar om författaren träffat någon gay person)
ÅhNEJ! Det här är ju en av böckerna som ligger redo för att bli sommar-lästa här hemma! Fy, vad tråkigt. Jag tyckte inte om DaVinci-koden, undrade om kompisen som lånade ut 50 shades... och sa att den var fantastisk skämtade, men Ove älskade jag! När du skriver det här ser jag att jag skulle ha läst några fler recensioner och inte bara gått på det lulliga rekommendationandet. Har du läst "Jag for ner till bror", som jag fick samma känsla av som du beskriver här?