Jag kan ha fel

Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk
Så mycket lovord som jag hört om Björn Natthiko Lindeblads bok Jag kan ha fel. Jag anade att den kunde passa min buddhistiska grundläggning, och det gjorde den förstås. Jag vill sammanfatta bokens innehåll med några citat.
 
 
"Anledningen till att jag vill leva ett liv med ryggen rak, med en god inre etisk kompass, är inte för att det står i en bok. Eller för att någon gammal dammig , religiös skrift säger att man ska göra det. Det är inte för att jag vill verka god i andras ögon. Inte för att det sitter en farbror med silvrigt hår och skägg, och ett extremt långt pekfinger, ovanför molnen och för individuell balans-och resultaträkning över allt vi gör och säger. Utan helt enkelt för att jag minns! 
Saker som jag skäms över, som jag är rädd att folk ska få reda på, där jag vet att jag gjorde fel- det är tungt bagage. Det blir så slitsamt att bära på. Tänk att i stället få resa genom livet utan för mycket skuggor, utan för många plågsamma minnen av stunder då vi inte agerade på ett sätt som var oss värdigt.
Därför är det värt att inte föra någon annan bakom ljuset för egen vinning, att inte göra någon annan illa för att det gagnar ens egna syften just då, att undvika att frisera eller fuska med sanningen för att det är det mest bekväma.
Alla dessa saker är mänskliga. Det är lätt hänt att vi gör dem, mer eller mindre. Men det börjar hända något väldigt fint när vi på ett aktivt sätt väljer att ta ansvar för vad vi säger och gör. Vi får ett betydligt lättare bagage. Vi gör det inte bara för andras skull, utan allra mest för vår egen."
 
Att författaren i denna samma stund är allvarligt sjuk i dödliga sjukdomen ALS skapar boken en kuslig "kuliss" och ger bokens budskap ännu mera tyngd och trovärdighet.
Läsvärd, tänkvärd bok. Pga innehållet blir det hela 5/5 tigertassar, jag kan inte ge mindre.