Etapp 3- Alesjaure-Tjäktja

Det både blåste och regnade under natten, men jag sov ganska bra ändå. Och på morgonen var det nästan varmt i tältet! De andra sov gott och jag fick nog av att vara snuskig, och tänkte tvätta i alla fall håret. Sagt och gjort, jag doppade skallen i den iskalla Aliseatnu och började tvätta. Hjärnfrys!! Det var ändå ganska skönt, men efteråt fick jag en svår nästan migränliknande huvudvärk, som lyckligtvis gick över med Ipren.
 
 
Morgonbestyren flöt på, och rutinen börjar åter märkas. Det går bättre och bättre för pojkarna med tältet också.
 
 
 
Note to myself: om regnet hotar, packa först allting helt klart inuti tältet, och ta först sedan ner tältet. Låter basic, men lätt att glömma bort.
Vandringen gick genom den frodiga dalen Alisvaggi. Vi såg bl a fjällabb. Vädret var vandringsvänligt, och vi kunde äta vår mat ute vid Bossosjåhka-bron utan problem.
 
 
 
 
 
Tur att man alltid kan spela med telefonen i alla fall, även utan nät!
Dagen bjöd på flera övergångar av vattendrag, som bitvis nästan kunde kallas för lätta vad.
 
 
Dalen var frodig och med 14 km vandring behövde vi inte stressa. Man kunde både
stanna och ta kort, plåstra om en blåsa på foten och ta några hallonbåtar.
 
 
 
 
Pojkarna gick i regel en bra bit före oss.
 
 
Leden brantade till och tycktes vända lite åt vänster. Vi närmade oss Tjäktja, den högst belägna stugan på hela Kungsleden, 1020 möh. Man ser stugan långt innan på avstånd. En obehaglig ranglig bro leder dit.
 
 
 
 
 
Tjäktja är månlandskap, men lite förvånande så finns det ett stort fält med minst sagt hyfsade tältplatser. Flera tält blev det också. Bakom oss fanns Lulip Muorahistjåkkas branta vägg, och på andra sidan jåkken fanns både Sielmmacorru och Tjäktjatjåkka.
 
 
 
Tjäktja ligger högt upp, men utsikten är inte så bra som man kunde tro, pga att höga fjäll skymmer sikten från alla håll. Luften var kall och ljuset lite egendomligt. Det kändes att jag var i en parallell verklighet, och stämningen var aningen kuslig. Pojkarna bestämde sig för att ta en dusch i vattenfallet! Jag hackade tänderna bara av att se dem! Enligt dem kändes dock vattnet varmt.
 
 
 
Jag begravde åter mina planer att ta ett dopp, och tog på mig mössan. Det finns gränser för självplågeri.
Att gå ut på natten och kissa har blivit mitt nya nöje. Världen bland de stora topparna är annorlunda då, magisk. Jag såg ett märkligt ljus komma från öster och topparna hade ett helt annat uttryck än dagtid. Det fick ta sina två minuter innan jag kröp in i tältet igen, uppfylld av någonting som jag inte visste vad det var.
 
0 kommentarer publicerat i Vandring
Taggar: Alesjaure, Kungsleden, Tjäktja, Vandra Kungsleden