Och livet går vidare

Jag har sällan om någonsin i mitt liv varit inne i en så intensiv period som nu. Nåja, tiden kring studenten, att åka iväg som au pair och slutligen flytta till Sverige på 90-talet kan möjligen ha varit i samma klass.
Efter påsken har livet således sprungit vidare, och jag har försökt hänga med.
Våra pojkar har flyttat, och min son flyttade in i sin första egna lägenhet, den som jag köpte i somras. Skönt att han nu slutligen har hamnat där, och visst har jag fixat en hel del på förhand. Men jag skulle ljuga om jag påstod att allt var färdigt. I samma veva skulle ju den tidigare hyresgästen flytta ut, och jag hjälpte till även där. Samt att vi fick en ny hyresgäst här på gården.
Mängden möbler, lampor, mattor, gardiner och kökstillbehör som gått genom mina händer under denna månad är enorm, jag skulle lätt ha kunnat sätta upp en egen affär. Det mesta är second hand och jag har både skänkt och tagit emot, köpt och sålt så det står härliga till.
 
 
Just precis 1/6, när alla flytten hände, fick vi en italiensk familj på 2 vuxna och 3 ungdomar på besök. Det är vår gamla utbytesstudents familj, en väldigt trevlig sådan som inte var mycket till besvär, tvärtom, och vi har ju ett stort hus. Vi hade förberett oss väl även där, och tänkt ut vilken mat vi ska laga och vad vi ska hitta på under alla de 7 dagarna som de skulle tillbringa här i Västerbotten. Min mans vårbruk var tack och lov klar, och vädret var på vår sida. Så det blev en underbar vecka, och jag kände mig rentav lite vemodig då de åkte hem.
Eftersom även yngsta sonens konfirmation sammanträffade i tiden, hann vi med en fest också. Den dagen anlitade jag catering (30 pers...) Mina föräldrar var naturligtvis också här, och de fick sova hos Gregers föräldrar och var till viss hjälp med sonens flytt samt att ta hand om italienarna.
 
 
Jag har gått tillbaka till mitt gamla jobb, som jag kanske har nämnt tidigare. Förvisso rullar allt på ungefär precis som tidigare, men det är också en omställning. Jag fick också byta rum på jobbet med allt jox med nya datorn etc.
 
 
På bilden ovan syns den fina drönaren som min son fick av den italienska familjen, generöst nog!
Den här veckan har jag semester, och har tänkt åka till stugan. Hoppas att elen (och gärna även vatten) fungerar denna gång.
Men, det har inte varit läge att åka ännu. Min nacke har totalpajat, och det är inget helt nytt utan har nog skett så småningom. Massören som jag gick till, påpekade att kotorna satt huller om buller, och då sjönk det in varför jag hade haft det så himla besvärligt! Vägen ut ur eländet har varit några behandlingsomgångar hos en osteopat, vilken fascinerande profession för övrigt.
Den enda kvällen då jag skulle andas ut fick jag ansiktsskrubb i ögat. Själva ögat var rätt oretat, men skrubbkornet satt fast under övre ögonlocket och störde så oerhört. Tack vare två rådiga kollegor löstes situationen efter att jag gått med det i ett dygn. Ögonlocket vändes in och ut med en bomullspinne och ströks sedan med en annan. Vilken befrielse! Så det är inte bara tekniken som kan krångla, man ska vara tacksam för varje dag då kroppen mår bra.
 
 
Det blev ingen stuga idag heller. Jag skulle även till optiker, och lämna en tavla i en ramaffär. Och lämna grejer på returcentrum. Städa och handla. Gå genom min och sonens sommarkläder. Läsa klart en bok som hängde i luften. Hämta ett paket. Se efter några katter vars ägare är på resa. Träna. Samt tvätta efter gästerna.
 
Men när jag öppnade sonens klädlådor idag blev jag bestört. Allt var inpressat utan minsta lilla ansats till vikning. För små kläder, blandat med några smutsiga också, och vissa med lapparna kvar. En förfärlig syn. Hur kan det vara så att söner som har en ordningsproffs till mamma, en finsk-svensk variant av Marie Kondo, helt kan ha missat detta med ordning och organisering? Jag är sjutton i mig proffs, men jag ser fram emot den dagen då det blir lite lugnare på denna front också. Och jag är urless på att hålla koll på andra (familjemedlemmar). Det vore skönt om alla andra omkring mig också förstod att ordning och reda är viktigt, och en förutsättning för att saker och ting ska fungera bra.
 
Visa fler inlägg